När Kim Nyström gick i gymnasiet var hans dröm att bli ambulansförare. Men två tjejkompisar i klassen tyckte att det var ett slöseri med resurser. ”Med dina betyg borde du välja något annat”, tyckte de. De orden avgjorde i princip hans framtid.
– Med facit i hand känner jag mig tacksam, säger Kim Nyström när vi slår oss ner i det som är kvar av möblemanget i våningen på Eddagatan. Väggarna är kala och överallt står tomma kartonger, för familjen ska snart flytta till ett nybyggt kedjehus i Nåntuna hage, lagom till hans födelsedag.
– Där ska jag för första gången i mitt liv få klippa mitt eget gräs, säger han och ser belåten ut.
Kim Nyström är född och uppvuxen i Gottsunda, där han gick först i Treklangen och senare Gottsundaskolan.
– Jag hade en jättebra barndom och hamnade tidigt i idrotten. Vi spelade spontanfotboll i Gottsundagipen, och sedan blev det innebandy i en skyddslokal i anslutning till hemmet.
– Det var riktig spontanidrott! Jag vistades jättemycket i den där skyddslokalen under min uppväxt. Först var det bara på kul, men när jag var femton började jag spela i riktiga lag.
I skolan gick det också bra, och efter högstadiet läste Kim Nyström Lundellska skolans naturtekniska program, och det var då hans klasskamrater fick honom att tänka om beträffande framtiden. Det var under gymnasietiden han bestämde sig för att bli ingenjör. Men först tog han ett par sabbatsår.
– Först jobbade jag i en fotobutik i Gottsunda centrum, och var parallellt med det idrottsledare för barnens verksamheter i tennishallen efter skolan.
Efter två år började han på Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm för att läsa till ingenjör.
– Jag hade stora planer, men eftersom jag är ganska hemmakär var jag inte mogen för det, utan hoppade av och började i stället tvätta bussar åt Swebus. Det var ett riktigt tufft skiftjobb mellan åtta på kvällen och tre på natten.
Men 2004 kom Kim Nyström igen, och började sin utbildning till maskiningenjör här i Uppsala.
KTH-året var inte alls bortkastat utan hade tvärtom gett honom en bra grund. Studierna gick av bara farten.
– Det var nästan bara roligt, hela tiden, säger Kim Nyström, som blev färdig maskiningenjör 2007.
Innebandyn är en sport som passar honom, och den har följt honom hela livet. När han en period arbetade på Sandvik Coromant i Gimo spelade han för Alba. I dag är det Alunda och div II som gäller. Kim Nyström är över huvud taget idrottsintresserad och tittar gärna på fotboll ”av hög kvalitet”.
– Jag drömmer om att någon gång åka till England och titta på fotboll. Lagidrotter är min grej, jag föredrar dem framför ensamsporter. Jag undrar hur till exempel golf- och tennisspelare tar sig upp ur svackor – de måste vara starka mentalt. Skillnaden är kanske att vi lagidrottare ”försvinner i mängden” och kan skaka av oss motgångar och förluster, funderar Kim Nyström.
Efter ett par avstickare på företag i Norduppland är Kim Nyström processingenjör på Uppsalaföretaget St Jude Medical, som tillverkar medicinska instrument för diagnosticering av hjärt- och kärlsjukdomar.
Förutom familjen, jobbet, nya huset och innebandyn hinner han inte med så mycket mer just nu. I yngre dagar var han herpetologiskt intresserad och mycket förtjust i ”djur som jag inte fick ha för mamma”.
– Så fort jag flyttade hemifrån kunde jag äntligen skaffa ett par ödlor. Just nu är intresset slumrande, men en dag kanske det väcks till liv igen.