Ett besök i Borgerskapets hus på Sysslomansgatan i Uppsala är som att stiga rakt in i en annan, lugnare tidsepok. Och de som bor där stortrivs naturligtvis.
Borgerskapets hus är inget vanligt 55 plus-boende, det förstår man snart. Redan på 1350-talet bestämde Magnus Eriksson i sin stadslag att den som ville bli borgare – alltså ägna sig åt handel och hantverk – måste söka ”burskap”. Burskap förpliktigade innehavaren till ”omsorgs- och ansvarsfullt utövande”. Under frihetstiden spelade borgerskapet en viktig politisk roll. När ståndsriksdagen avskaffades 1866 upphörde plötsligt borgerskapets politiska och ekonomiska betydelse. Men i Uppsala till skillnad från många andra städer, upplöstes inte borgarnas sammanslutningar.
– För att ta hand om de betydande tillgångarna blev borgerskapet i stället ett medlemsbaserat sällskap, berättar Göran Lind som är styrelsordförande i Borgerskapets hus och tidigare jobbade på bank.
Göran Lind har varit medlem av borgerskapet i många år. Vi sitter i de rosa sammetsfåtöljerna i ”Boods salong” tillsammans med hyresgästerna Birgitta Söderlund, som flyttade hit med maken Olle 2005, och Bertil Lilja som bosatte sig här 2011 med hustrun Berit. Birgitta var företagssköterska innan hon startade konsultbolag, och har suttit i Uppsalafullmäktige för S i många år. Bertil har jobbat i grafiska branschen.
De berättar att rummet fått namnet efter färghandlaren Viktor Bood som skänkt det vackra möblemanget. Så gott som alla möbler i de allmänna lokalerna är vackra stilmöbler som under åren skänkts till huset. De matchas av orientaliska mattor, lampetter och väggur, och man glömmer alldeles bort att huset i själva verket byggdes så sent som 1991, för att ersätta det 150 år gamla Borgarhemmet.
– Alla som bor här känner stark samvaro, gemenskap och trygghet, säger Bertil som berättar att några trädgårdsintresserade boende hjälper till att sköta rabatterna i den vackra trädgården.
– Häromdagen hörde jag att några av de flitigaste ”gubbarna” håller på att fräscha upp våra sommarmöbler, säger han belåtet.
Själv drog Bertil igång fredagspub i Borgerskapets hus för ett år sedan. Om sommaren håller man till i trädgården och under vinterhalvåret i Ekrummet.
– Fredagspuben är väldigt omtyckt bland de boende. Folk skrattar och har roligt. De brukar till och med meddela mig ifall de inte har möjlighet att komma. Ett tjugotal personer – inte samma hela tiden – understryker han, brukar vara här på fredagseftermiddagarna och dricka ett glas vin före maten.
Middagarna äter de boende i den eleganta matsalen. På väg in dit möts de av levande ljus som står överallt på små välpolerade bord i ädelträ. Maten kommer från Hambergs Catering.
I Borgerskapets hus finns även en bemannad expedition med en boendeassistent på halvtid. Här kan man få hjälp med att ordna färdtjänst eller rigga sitt läkarbesök.
– Eller bara få möjlighet att föra samtal. Det är väldigt uppskattat att det finns någon som man kan tala med om mer odefinierbara saker också, säger Birgitta. Alla är dock ense om att den största tryggheten här är att alla boende har lite koll på varandra; man reagerar om någon plötsligt uteblir från sina normala aktiviteter.
– Folk som bor här mår bra. Man behöver inte laga mat eller städa utan kan ägna sin tid åt roliga saker, sammanfattar Bertil.
– Borgerskapets hus erbjuder oss en fantastisk miljö, men den mentala miljön måste vi som bor här ta ansvar för själva, säger Birgitta.
Så vandrar vi runt i huset, genom ”det förlängda vardagsrummet” som innefattar Boodes salong, biblioteket, Ekrummet där puben huserar på fredagarna och där det bland annat hålls filmvisning, biljardrummet och det välutrustade motionsrummet med tillhörande bastu. Här finns även ett gästrum för besökare, och en ”allmän” tvättstuga med något så udda som en gammeldags lakansdragare.
– Naturligtvis har begreppet borgare vidgats i modern tid. Vad som var hantverk och handel på 1800-talet är inte nödvändigtvis det samma i dag.
– Man kan till exempel bedriva handel med tjänster, säger Birgitta.
– Eller med it-grejer, säger Göran, som dock medger att definitionsfrågan kan innebära viss balansgång.