Hårdrock är en passion

I år fyller Ronny Jonsson och hans folkabuss 40 år. De har varit följeslagare länge han och bussen, och planer finns på ett gemensamt kalas. På fredagarna står trotjänaren parkerad utanför den egna hårdrocksbutiken i Harbo som Ronny Jonsson driver vid sidan av arbetet inom hemtjänsten.
Det är inte svårt att känna igen Ronny Jonsson när han kommer vandrande över gatan till den egna butiken. Han har en hårdrockares alla attribut och både hatten och slipsen är prydd med döskallar.
– Jag har gillat hårdrock så länge jag kan minnas. Morsan är Elvisfantast så jag är uppväxt med Elvis. Men så fort jag kunde bestämma själv blev det hårdrock. Energin i musiken går rätt in liksom, säger han.

Men om passionen för hårdrock består så har yrkeslivet innehållit många tvära kast. Han har arbetat på såg, som vårdbiträde och väktare. Dessutom är han både utbildad maskinmekaniker, kylmontör och flygplatskontrollant men har aldrig sysslat med någondera.
Men så en dag stod han vid en järnvägsövergång och såg ett tåg passera förbi.
– Då tänkte jag att det där kanske skulle vara något för mig som gillar stora fordon. Så jag gick in på SJ:s hemsida och skickade in mina papper på lattjo.
Han blev antagen till lokförarutbildningen och tyckte det var ”skitkul” att köra fort den första tiden.
– Men sedan började man kunna det där. Det blev långtråkigt i längden och man var väldigt ensam där framme i hytten.

Mellan varven har han hela tiden arbetat inom hemtjänsten. Nu har han återgått till det och trivs bra. De äldre har inte alls något emot att det är en tuff hårdrockare som kommer och knackar på dörren.
– De jag inte åker till varje dag brukar säga: Jaså det kommer en karl i dag. De jag åker till varje dag frågar: Vad har du för tröja i dag då?
Att sälja hårdrocksprylar, allt från cd, vinylskivor, dvd till nitarmband och t-shirt, var en naturlig förlängning av musikintresset. Det började med att han åkte runt till mässor med sina varor.
– Men sedan tröttnade jag på att packa upp och ner mina väskor hela tiden. Så jag tänkte att man skulle ha en butik så folk kan komma till mig i stället.

Fast butikslokal i Uppsala var inte att tänka på. I stället ställde han upp en gammal barack i Sundbro. I julas fick Hårdsrocksbutiken flytta med till nya lokaler mitt i Harbo. I närheten, på landet utanför samhället, har han och frun Janaki Jonsson Nordenfelt köpt ett hus från slutet av 1800-talet.
– Vi städade ur lägenheten i Nyby och gifte oss i den när den var helt tom. Det var så fint att jag fortfarande får tårar i ögonen när jag tänker på det, säger han och tittar ömt på Janaki bakom disken i Hårdrocksbutiken.

Att bo på landet är ett lyft och Ronny och Janaki tycker att de har blivit oerhört väl mottagna.
– Det är inte samma stress som i stan. Allt är lite lugnare och folk är väldigt vänliga. Har man problem så får man hjälp direkt. Och kåken är underbar. Bara känslan av att man kan breda ut sig om man vill.
Framöver är det här han och ”gumman” tänker hålla till. Och trots att han blir äldre har han inga tankar på att överge sin favoritmusik. Han jämför med dem han träffar inom hemtjänsten. De älskar sin dragspelsmusik, inte för att det skulle vara musik för äldre, utan för att det var den musiken de lyssnade på när de var unga.
– När jag var liten tyckte morsan ibland att jag spelade för högt. Men farsan sa: Låt han vara, det växer bort. Men det gjorde det aldrig, och det kommer det nog inte att göra i framtiden heller.