Ända sedan Sofia Funke var barn har hon varit en dagdrömmare som ofta befunnit sig någon helt annanstans än där hennes fysiska person varit. Men samtidigt träder bilden fram av en målmedveten person som oftast lyckas med sina föresatser.
Vi träffas hemma i den nybyggda villan i ett naturskönt Dalby som denna soliga marsdag visar sig från sin bästa sida. I en hage finns de två hästarna Kresette och Sparven. Många av Sofie Funkes dagdrömmar kretsar i dag kring en ridbana.
– Jag började rida på Eke stall när jag var sju, och har varit hästintresserad så långt tillbaka jag kan minnas, säger Sofie Funke.
Hon är uppvuxen i Heidenstam i Uppsala. Redan tidigt hade hon en vilja av stål; som sexåring lät hon på eget bevåg och i ett obevakat ögonblick ta hål i öronen.
I skolan tyckte hon att siffror var roligt, och började fundera på att jobba på bank, kontor eller i butik. Däremot ville hon absolut inte bli vad hon senare kom att utbilda sig till: sjuksköterska. Under gymnasieåren skaffade Sofie Funke hästen Kresette som har funnits i hennes tillvaro mer än halva livet. Kresette går i hagen med sin son i vårsolen, och det var faktiskt hon som indirekt avgjorde Sofie Funkes yrkesbana
– Hon skulle föla, och jag hade ingenstans att ha henne. Så jag flyttade till mormor i Hacksta. Via henne fick jag jobb på gamla Dalbyhemmet – och Kresette fick en större box att föla i.
På Dalbyhemmet träffade Sofia Funke sin blivande make Fredrik, som hon skulle komma att återse och förälska sig i tio år senare. Erfarenheterna från Dalbyhemmet fick henne att ändra sina framtidsplaner. Våren 1992 började hon vårdutbildningen för att bli sjuksköterska.
– Jag tyckte det var kul att plugga. Eftersom jag gillar matte och fysik fortsatte jag sedan med specialiseringen i onkologi. Jag kände mig trött på Uppsala så jag valde att plugga i Lund i tre år, säger Sofia Funke och tillägger att närheten till hästeldoradot Flyinge spelade in i beslutet. Både häst och hund fick givetvis följa med till Lund.
1995 flyttade Sofia Funke hem till Uppsala, där hon fick jobb på avdelningen för strålbehandling på Akademiska. Av en tillfällighet fick hon efter något år erbjudande om att jobba på barnonkologen, först på avdelning, i dag på mottagningen.
– Det var många gånger tufft att jobba på en avdelning med de sjuka barnen. Det var tunga besked att ge till föräldrar när barn inte klarade sig. Ofta lärde vi känna barnen väl eftersom de var hos oss i flera år med långvariga behandlingar. Ibland kändes det väldigt svårt, men jag har blivit bättre på att sära yrkesliv och privatliv nu när jag fått egna barn, säger hon och drar dottern Vera närmare sig.
Sofia Funke kommer inte att jobba inom vården i framtiden. Hon talar kritiskt om neddragningarna, om hur personalen jobbar mer för mindre lön, om att ledningen inte tar hand om kompetent personal, om att handledningen för onkologpersonalen dragits in.
Hennes framtidsplaner går i en helt annan riktning. Nyligen startade hon egen firma som hon arbetar med hemifrån villan i skogsbrynet ovanför Dalbyviken.
– Jag jobbar 20 procent med att sälja en hälsoprodukt baserad på aloe vera. Tanken är att det ska bli på heltid så småningom.