Leif Jansson är en humoristisk och utåtriktad person, och snart känns det som om vi varit bekanta länge. Kanske är det hans värmländska påbrå, för han växte upp i stadsdelen Klara i Karlstad, alldeles vid Klarälvens strand. Hans pappa var byggnadsarbetare och en duktig berättare, och han drar gärna själv en god historia.
– I Klarälven metade jag, där ramlade jag i, och där byggde jag små flottar.
Leif Jansson var tidigt intresserad av flygplan, ett intresse som sedan följt honom genom livet.
– Jag tycker om allt som flyger utom myggor och fän. Och gamla propellerplan älskar jag. Jag föddes ju under brinnande krig och tyckte det var så häftigt med alla flygplan. Jag växte upp nära I 2 i Karlstad där jag lekte dagligen bland beväringarna. Kanske är det därför jag också är så intresserad av andra världskriget, funderar Leif Jansson, som än i dag får ståpäls av att höra en Rolls Royce Merlin-motor dåna under himlapällen.
I skolan var han duktig på kemi, fysik och matematik.
– Jag har alltid varit intresserad av matte, men inte så begåvad som jag önskade. Efter skolan utbildade sig Leif Jansson ”mycket av en tillfällighet” till elektriker, och sedan till radio/tv-tekniker med fokus på tv-service
Till Uppsala kom han som 18-åring i början av 1960-talet för att göra lumpen vid arméns signalskola.
Han minns än i dag hur pinsamt det var när han skulle åka med stadsbussarna första gången.
– Vi som ryckte in hade ju fått en lapp som gällde för fria tågresor. Jag trodde att den gällde på bussen också.
I Uppsala träffade han sin första hustru. På grund av bostadsbristen flyttade de till Örebro, där Leif Jansson fick arbete som tv-tekniker. I slutet av 1960-talet började han fundera på att byta bana.
– Jag hade ledsnat på att hålla på med tv-service och -antenner och klättra omkring på tak. Så jag började fundera på att bli medicintekniker. Att laga röntgenapparater kunde väl inte vara värre än att laga tv-apparater?
Så han ringde Akademiska och fick börja där som röntgenbiträde. Men bostadsbristen i Uppsala var fortfarande akut. Eftersom hustrun stått i bostadskö i många år fick de ett erbjudande om en lägenhet på Lagerlöfsgatan – i ett hus som ännu inte var färdigbyggt.
– Så vi bodde hos hennes syrra i ett halvår. Vi var två familjer om sammanlagt åtta personer i en tvåa. Det gick.
Samtidigt som han jobbade läste han in realexamen för att sedan söka röntgensköterskeutbildningen.
– De där fem terminerna och tiden därefter blev en riktigt trevlig tid i mitt liv, säger Leif Jansson som 1971 anställdes som röntgensjuksköterska vid Akademiska sjukhuset. Han jobbade inom vården i sexton år innan han kände behov av omväxling. Han återvände till elektroniken som servicechef på en elektronikfirma i Stockholm.
– Jag pendlade i två år innan jag tröttnade på tågförseningarna. En tjänst som servicechef på dåvarande Domus teleservice blev ledig, och den fick jag.
Det märktes snart att tv-och videoservicen inte längre var så lönsam.
– I stället var det på antennsidan vi expanderade, med alla kablar och paraboler.
Men 1994 ville Kooperationen inte driva verksamheten längre, och han erbjöds att ta över.
– Vi fortsatte i samma lokaler i Gränby centrum under namnet Antenn & teleservice AB.
Antenninstallationerna expanderade enormt då, och under de åren var han i nästan varenda bostadsrättsförening i Uppsala och missionerade om kabel-tv.
– Vi gjorde otroligt många installationer. Det sista åren var det tusentals lägenheter, säger Leif Jansson som drev företaget fram tills för tio år sedan.
– Jag slutade jobba när jag var 60 och gav mig omedelbart på stugan i Lisselbo. Och jag ägnar mycket tid åt bostadsrättsföreningen och vår omfattande renovering med ett sinnrikt system för energiåtervinning, säger Leif Jansson som gärna kopplar av med musik och öppet erkänner att han är slav under nyheterna.
– Jag är ett riktigt tv-freak som helst ser samtliga nyhetssändningar.