Hon växte upp i Sundborn, flyttade till Stockholm 1943 och så småningom till Hornö och Enköping.
– Dalmålet har jag aldrig försökt göra mig av med. Att ha en älskad hembygd är en stor glädje, och fortfarande åker jag en vecka varje sommar till Sundborn, säger Maggie Göransson.
Med sig från uppväxten i Sundborn har hon inte bara dialekten och hembygdskärleken, utan också ett talesätt från fadern Herman som titulerades hemmansägare:
– En tjusig titel tycker jag. Han brukade säga till mig och mina systrar Linnea och Astrid att ”Kom ihåg att ni är fria människor!”.
Fadern gick bort när Maggie var 20 år gammal. De två äldre systrarna hade då redan flyttat hemifrån. Efter några svåra år för modern och Maggie som försökte behålla familjegården såldes den 1943. Maggie bestämde sig för att skaffa en utbildning utöver folk- och fortsättningsskolans åtta år.
Det blev några år med omväxlande praktik, kurser och anställningar. Barnflicka, Benninge lanthushållskola, examen från Engelbrekts barnsköterskeskola i Stockholm, Fornby folkhögskola, kontorsjobb och sedan Socialhögskolan i Stockholm där hon tog ut sin examen till nyåret 1950:
– Jag fick jobb som assistent på Hornö yrkesskola för flickor, blev rektor 1958 och var kvar tills yrkesskolorna lades ned och Hornö gjordes till ett behandlingshem för vård av missbrukande män.
Maggie Göransson var inte nöjd med omvandlingen:
– Vi hade en bra verksamhet på Hornö. I början var lösaktighet en grund för omhändertagande av flickor. Men oavsett grunden var det oftast deras hemförhållanden som var orsak till deras problem. Jag tyckte det var fel att lägga ned yrkesskolorna, vi förlorade generationer av flickor.
Det politiska engagemanget för högerpartiet i Södra Trögds kommunfullmäktige och i högerpartiets kvinnoförening beskriver Maggie Göransson som en nödvändig avkoppling från arbetet:
– Vi arbetade hårt och långa dagar, vi kunde ha upp till 120 flickor att ansvara för, några på Hornö men ganska många utplacerade i olika fosterhem i trakten. Politiken blev ett avbrott i detta.
Men Maggie Göransson hade semestrar också. Många utomlands runt om i Europa och efter pensioneringen en månadslång resa till USA, men också till fjällstugan vid Grövelån, och till Dalarna och Sundborn.
Med på resorna var ofta systerdöttrarna, och Maggie återkommer gång på gång till dem och systersonen Lars som håller god kontakt med henne, och var till stor hjälp när hon flyttade till Kryddgården.
Tiden mellan tjänstebostaden på Hornö och Kryddgården fanns Lilla Hästhammar. Gården i Vallby som en av hennes bästa och äldsta vänner Ingeborg Eriksson köpt och där Maggie erbjöds att hyra in sig. 30 år blev det i Lilla Hästhammar, med en trädgård som blev henne en källa till mycket arbete, men också stor glädje. Blomsterprakten i rabatterna den sista sommaren där har hon kvar i fotoalbumet:
– Perenner och lökväxter tyckte jag bäst om. Jag hade 36 dahliaknölar, massor av gladiolus och olika sorters liljor. När jag fyllde 90 fick jag 90 tulpanlökar i present som gjorde trädgården ännu vackrare. Förstå min sorg när det blev nödvändigt att lämna denna fantastiska trädgård.
Sjukdomar och sviktande syn gjorde flytten till äldreboendet Kryddgården nödvändig. Sedan två år bor Maggie på tredje våningen i en tvårumslägenhet med utsikt över gatan mot nästa hus.
Men på fönsterbräden och på balkongen växer blommor, och vardagsrummets gardiner är från Jobs i Leksand. Mönstret heter Ros och Lilja.
I huset över gatan bor en återfunnen studiekamrat från Engelbrekt, och Ingeborg har också flyttat in till lägenhet i stan. Vännerna promenerar tillsammans varje dag, så ofta som möjligt i Enköpings vackra parker.