Mats Styfberg växte upp i en riktig Bullerbyidyll, på en bondgård i Risby, Viksta, med kor och grisar. När han var liten levde hans gammalfarmor, så under en period levde fyra generationer i husen på gården. Mats Styfberg gick i Viksta byskola till och med fyran och resten av mellanstadiet i Björklinge. Fortfarande har han efter alla år regelbunden kontakt med sin lärare i Viksta skola, Lillemor Eriksson, som numera bor i Sandviken.
Men när Mats Styfberg var 13 år slogs idyllen i spillror.
– Min pappa var sjuklig och dog vid 42 års ålder. Alla djur såldes, och gården delades upp – grannarna köpte lagård och uthus. Det var med sorg i hjärtat jag skildes från allt detta. Det gjorde verkligen ont. Min mamma flyttade ifrån huset 2003.
När hans pappa levde hade familjen en sommarstuga i Ängskär.
– Det var underbart att vara där som barn. Men stugan såldes efter att pappa gått bort.
Familjen flyttade till storstan och Hans Styfberg började högstadiet på Brantingsskolan i Uppsala. Han minns den tiden som tuff:
– Vi barn som kom från landet blev ofta retade av storstadskamraterna.
Efter högstadiet gick han en termin på linjen kontor och distribution, men hoppade av efter en termin och började i stället en vårdutbildning på Fyrisskolan.
– Det var två killar och åtta tjejer som gick utbildningen. Alla fick jobb efter skolan.
Som sjuttonåring började han på Kungsgärdets sjukhus, sedan på Karl Johansgårdarna.
– Jag kände mig direkt hemma i vården. För mig handlar det om vad jag kan ge – och få, för man får mycket tillbaka, säger Mats Styfberg, som gjorde sin praktik på Älby vårdhem utanför Björklinge. Där stannade han sedan i åtta år.
– Jobbet var visserligen tungt, men jag trivdes bra. Personalens sammanhållning betydde mycket.
1986 flyttade Mats Styfberg till Uppsala, efter att ha fått jobb på Jenny Lind, ett gruppboende för unga funktionshindrade (i dag korttidsboende). Därefter jobbade han två år i en gruppbostad i Nyby gård, innan han bestämde sig för att ”vidga vyerna”.
– Jag arbetade som behandlingsassistent på ett gruppboende i Tullinge för vuxna hjärnskadade. Det var jobbigt, både fysiskt och psykiskt.
Mats Styfberg valde 1990 att byta sitt ursprungliga efternamn Lundin till Styfberg.
1992 fick han anställning som boendeassistent på Stenhagens gruppbostad, där han nu arbetat i snart 20 år.
– Jag trivs väldigt bra och har fina kolleger.
Mats Styfberg arbetade tidigare aktivt i fackföreningen Kommunal, bland annat som radiopratare några år i slutet på 80-talet på Radio A, som hade sina lokaler högst uppe i Folkets hus.
– Det var fackets radio som sände lokalt och spelade musik. Jag valde musiken själv – det blev mycket 80-tal. Men jag gjorde intervjuer också, bland annat med den gamle vpk-ledaren C H Hermansson.
Sin fritid ägnade Mats Styfberg tidigare gärna åt folkdans, och har tävlat i både Upplandsschottisen och Hälsingehambon flera gånger. Men efter en olycka 1993 med åtföljande pisksnärtskada, en förskjutning av femte nackkotan, fick han lägga ner dansen. I stället kom han att engagera sig i personskadeföreningen RTP, och var i många år dess kassör. Numera är han aktiv i lokalföreningen.
– Jag märker att det finns ett mycket större medvetande om whiplashskador i dag än då, och en större acceptans bland läkarna.
Mats Styfberg tycker om att resa, och tröttnar aldrig på Grekland, där han varit 22 gånger – även om födelsedagsresan den här gången ska gå till Thailand.
– Man upptäcker alltid något nytt i Grekland, och folk är gästvänliga och lätta att prata med.