Tage Eriksson är uppvuxen i Näsum i nordöstra Skåne i en stor familj med åtta barn. Föräldrarna drev ett mindre jordbruk och att arbeta var viktigt för att överleva.
Inget av barnen fick möjlighet till studier efter sjuårig folkskola utan barnen fick i stället tidigt börja arbeta med att plocka potatis, gallra sockerbetor eller vakta ollongrisar i grevens bokskog med mera.
Tage minns skollärarens fråga till fadern om varför han inte skickade några av sina barn till realskolan. Svaret blev som så ofta att arbete och att spara var det viktigaste i en uppfostran.
Barnaskaran bestod av sju pojkar och en flicka. Alla utom yngsta sonen lämnade hemmet före 20-årsåldern för olika typer av arbeten.
Tage hade i ungdomsåren en dröm om att bli bonde på en medelstor gård men snart insåg han att hans ekonomi aldrig skulle möjliggöra detta.
Att bli tjänsteman inom jordbruksområdet blev nästa mål för hans arbeten och studier.
Han insåg att utan studier var framtidsutsikterna mörka.
När hans ekonomi blev bättre valde han att studera, som till exempel på lantmannaskola, folkhögskola och kontrollassistentkurs samt olika Hermodskurser.
Efter fyra terminer på Hvilans specialgymnasium tog han studentexamen. Efter det gick han två år på folkskoleseminariet i Karlstad och tog folkskollärarexamen.
Under studietiden och mellan de olika kurserna valde Tage att arbeta inom jordbruket och dess organisationer.
Efter två år som lärare i matematik, biologi och geografi på högstadiet satsade han på universitetsstudier i Uppsala.
Studierna på grundkurserna gick snabbt och bra. När Tage fick erbjudande om att bli doktorand valde han fysiologisk botanik där hans erfarenheter från lantbruk skulle vara till nytta. Som ämne för doktorandstudierna valde Tage cell- och vävnadsodling från fröväxter. Han blev pionjär inom området i norra Europa. Misslyckandena blev många men även många lyckosamma resultat.
Under fem somrar arbetade Tage på Vattenfall för att göra fältundersökningar i flera oreglerade stora älvar i Norrland.
Ett av delmålen i doktorandstudierna var att odla fria växtceller.
Det andra delmålet var att få dessa celler och cellklumpar att bilda plantor för massförökning. Med några arter gick det bra. Cellodlingsgruppen blev snabbt större och kom snart att dominera verksamheten på Institutionen för fysiologisk botanik. Den låg i forskningsfronten och både Tage och hans unga medarbetare fick fina erbjudanden om arbete utomlands.
Tage har arbetat som gästprofessor i Kanada, USA, Tyskland och Japan. Han har tyckt att tjänsterna har varit spännande, men också utvecklande för hans forskningsplaner.
Under de år Tages arbetade som prefekt på institutionen disputerade 42 personer där och än i dag följer Tage verksamheten inom tre akademier samt ägnar tid åt familjen med tre barn och sju barnbarn. Trädgården får också sin tid.