Elitidrottaren Valentina Lizana Wallner spelar i DjurgÄrden och Àr mÄlvakten bakom Damkronornas hedrande fjÀrdeplats i OS i Sotji i fjol.
Ââ Att bli bekrĂ€ftad som hockeyspelare var en dröm som gick i uppfyllelse. Det vĂ€rmer mitt hjĂ€rta att kunna vara en förebild för yngre tjejer, sĂ€ger hon.
Nu Àr det grÄ vardag igen. Och eftersom hockeyaktiva damer olikt herrar inte uppbÀr nÄgon lön arbetar hon halvtid. Som sÀljare av utomhusprodukter för hockey.
â Jag Ă€r social, positiv, glad och gillar att göra folk glada och prata med nya mĂ€nniskor. SĂ„ jobbet passar mig, sĂ€ger hon.
Efter arbetet blir det trÀning varje dag, med undantag för högst en ÄterhÀmtningsdag i veckan. Och pÄ helgerna Àr det matcher.
â Jag offrar mycket för hockeyn. Jag hinner inte trĂ€ffa mina vĂ€nner sĂ„ ofta som jag skulle vilja, eftersom det inte blir sĂ„ mycket annat Ă€n hockey pĂ„ schemat.
ĂndĂ„ Ă„ngrar hon inte sitt val.
â Jag Ă€r en tĂ€vlingsinriktad mĂ€nniska och tycker att det Ă€r roligt, speciellt de stora matcherna dĂ„ man mĂ„ste spela bra. Tjusningen Ă€r att hĂ„lla sig i form och försöka att vara mentalt bĂ€st nĂ€r det gĂ€ller.
Mental styrka Àr minst lika viktig som trÀning och teknisk skicklighet, framhÄller hon. Speciellt för en mÄlvakt.
â Som mĂ„lvakt syns dina misstag mycket mer Ă€n utespelares. Givetvis blir det en press - det tycker jag Ă€r roligt! Man mĂ„ste tro pĂ„ sig sjĂ€lv och Ă€lska att spela trots pressen. Det har jag gjort Ă€nda sedan jag var fem Ă„r.
Under matchen rÄder ett uppslukande fokus, vÀrlden utanför rinken existerar inte.
â Oavsett trĂ€ning eller OS-final sĂ„ tĂ€nker jag inte pĂ„ att folk tittar pĂ„ mig eller skriker. Jag mĂ„ste fokusera pĂ„ min uppgift. Det enda jag tĂ€nker pĂ„ Ă€r att ta pucken. Och missar jag den sĂ„ tĂ€nker jag pĂ„ nĂ€sta puck.
Detta obeskrivliga fokus rÄder knappast utanför hockeyn, medger hon.
â Jag har lĂ€ttare att fokusera pĂ„ isen Ă€n i det vanliga livet. Jag brukar ha rĂ€tt mĂ„nga bollar i luftenâŠ
Hemligheten bakom hennes mentala styrka Àr ett harmoniskt privatliv med stöttande lagkamrater och make.
â Jag mĂ„r bra var jag Ă€n befinner mig. Det betyder mycket för hur jag presterar pĂ„ isen.
Detta vÀlmÄende har utvecklats under livets gÄng.
â Som liten tyckte jag att hockey var det bĂ€sta i livet. Ju Ă€ldre jag blir desto mer har jag förstĂ„tt att livet runt omkring mig Ă€r viktigare - att ge och fĂ„ god energi. Hockey Ă€r som med kĂ€rlek. Först Ă€r man vĂ€ldigt nykĂ€r, men sedan kommer en mognare fas. Man Ă€lskar fortfarande, men upptĂ€cker att livet bestĂ„r av mycket annat. Hockey Ă€r inte hela mitt liv, men en stor del.
UppvÀxt i SkogÄs söder om Stockholm började hon idrotta med storebrodern som förebild.
â Pappa jobbade över pĂ„ helger sĂ„ att jag och min bror kunde göra som vi ville och spela hockey. Mina förĂ€ldrar har skjutsat och alltid stĂ€llt upp för mig. Utan dem hade jag inte varit hĂ€r i dag, sĂ€ger Valentina Lizana Wallner.