Lisa Skiöld är uppväxt i Uppsala och har bott i Vårdsätra och Stabby. Hon tyckte tidigt om musik och valde att spela saxofon, i Gottsundablåset och sedan i en jazzimprovisationsgrupp under gymnasieåren. Högstadieåren var skolmässigt ingen rolig tid i hennes liv, men när hon var 14 år gick hon med i Ungdomens nykterhetsförbund, UNF, efter att ha deltagit i ett ANT-läger (=Om alkohol, narkotika och tobak).
– Jag tog intryck, blev medlem och började engagera mig på allvar när jag var 15. Det var fantastiskt kul. Nästan alla mina kompisar var med i UNF på den tiden. V hade jätteroliga fester, inga tråkiga suparfester, minns hon. När jag frågar Lisa om hennes engagemang lika gärna kunde ha varit något annat än UNF svarar hon genast och ärligt ”ja”.
– Att det blev nykterhetsrörelsen var nog en tillfällighet. Det kunde även ha blivit partipolitik, eller kanske natur- och miljöfrågor, säger Lisa som gick gymnasiet i Katedralskolan, där hon stortrivdes och kände sig som hemma. Hon hade många idéer kring ett framtida yrke, och de kretsade kring allt från industridesign och inredningsdesign till att bli skådespelare. Lisa fortsatte sitt engagemang inom nykterhetsrörelsen när hon vuxit ur UNF. Hon var styrelseaktiv i IOGT-NTO:s juniorförbund, från lokal till nationell och europeisk nivå, och som lägerledare och barnledare. Lisa engagerade sig även i internationellt samarbete/bistånd.
– Det är ju en stor organisation och det var lätt att gå över i annan verksamhet, säger Lisa som i ett år även arbetade som skådespelare/informatör på UNF. Tillsammans med tre andra skådisar reste hon runt och besökte skolor över hela Sverige.
– Att spela teater var kul, men det var ännu roligare att prata med eleverna på de skolor vi besökte. Då var jag 21 och bestämde mig för att bli lärare.
Lisa hade tidigare läst ryska och filosofi, och nu bestämde hon sig för kombinationen historia/svenska.
– Jag funderade på samhällskunskap en tid, men varnades av en lärare för att tvingas axla ”DN-oket” – plikten att hålla koll på allt som händer varje dag, skrattar Lisa.
Efter sin examen 2002 arbetade Lisa som lärare på några år, på högstadiet och på behandlingshem. Hon erbjöds sedan jobbet som generalsekreterare på Ungdomens nykterhetsförbund och valde att lämna skolan en tid.
– Det var nog lika bra. Jag vet inte hur länge jag hade pallat som lärare där, säger Lisa som efter några års pendlande och resor runtom i landet återvände som lärare på Uvengymnasiet.
2006 engagerade sig Lisa i Vänsterpartiet och kom vid valet 2010 in i fullmäktige. Att hon inte har en lång bakgrund i partiet tycker hon bara är en fördel:
– Partipolitiska ungdomsförbund är inte alltid den mest sympatiska skolan. Där finns ibland en hel del intriger.
I dag sitter hon passande nog ordförande i Stadsteaterns styrelse; teater är fortfarande ett starkt engagemang. 2014 var hon med och drog igång Wattholma teaterförening.
– Först var det barnen som gick i teatergruppen, och sedan blev en del föräldrar sugna. Vi har hittills spelat ”Vattholmaängeln och julen”, och har visioner av att göra något nere på bruket, kanske i kombination med skogen.
En annan, mer nybliven passion, är att spela cello. Maken spelar fiol, och drömmen är en stråkkvartett så fort barnen vuxit till sig.
Hon började som barnombudsman i Uppsala 2012, och beskriver det som ett drömjobb som hon inte ens tänkt tanken på att söka.
– Jobbet är spännande och roligt, och avspeglar även en stor del av mitt engagemang. För om man tittar bakåt har jag engagerat mig i jämställdhet, demokrati och likabehandling länge – ibland känns det som om jag har varit där hela livet. Om jag saknar skolan så är det elevkontakten jag tänker på!