Möjligheten att få följa människor en bit på vägen genom livet, är det bästa med att vara präst. Det menar Ann-Sofi Davidsson som är kyrkoherde i Tierp-Söderfors församling.
– Alla möten med människor är fantastiska. Som när gamla konfirmander plötsligt kommer tillbaka och vill döpa sina barn, att man får vara med hela vägen, säger hon.
Den senaste tiden har varit särskilt hektisk. Ann-Sofi Davidsson berättar att Svenska kyrkan står inför nya utmaningar och strukturförändringar som på sikt kan innebära större församlingar med mindre personal. Samtidigt ska all annan församlingsverksamhet som skolavslutningar, dop, vigslar och begravningar hinnas med.
– Men nästa vecka blir det semester. Jag ska vara ledig i fem veckor och vi inleder med en resa i samband med födelsedagen.
Att resa är något hon och maken Per Davidsson gärna ägnar sig åt. Oftast bär det i väg till en storstad i Europa och favoriten är utan tvekan London.
– När min man fyllde 50 år åkte vi faktiskt till Kreta för sol och bad. Det är inget vi gjort tidigare men vi blev lite bitna och liknande resor kommer det att bli mer av, säger hon och fortsätter:
– Än så länge vet jag inte vart vi ska åka nästa vecka. Jag vet att vi ska vara borta i två veckor med hela familjen och misstänker att det kanske blir något just med sol och bad, men de håller resmålet hemligt för mig.
Ann-Sofi Davidsson är uppvuxen i Vännäs, Västerbotten. Efter gymnasiet funderade hon på att bli lärare och tog en fil kand i religionsvetenskap, filosofi och psykologi vid Uppsala universitet. Men samtidigt lockade prästyrket mer och mer.
– Jag har alltid varit intresserad av historia och religion. Gud som haver barnen kär har funnits med sedan barnsben, fast jag har fått höra att mamma mutade mig med Tutti frutti för att jag skulle sitta stilla i söndagsskolan. Det kanske var det som lade grunden, säger hon och skrattar.
Efter att ha jobbat som församlingsassistent och diakon, först i Gottsunda och sedan i Vaksala församling i Uppsala, prästvigdes hon 1995 och fick en tjänst som pastorsadjunkt i Västlands församling. Sedan ett par år tillbaka är hon kyrkoherde i Tierp-Söderfors församling.
– Jag är ingen storstadspräst utan trivs jättebra här i Tierp. En större församling blir lätt anonym, här kan jag jobba nära församlingsmedlemmarna och lära känna dem.
Hon bor i Tierps prästgård tillsammans med sin make och det är inte långt till deras två döttrar som bor med sina familjer i Uppsala.
– Prästgården har sju rum och kök på en strandtomt precis vid Tämnarån, det är inte dåligt för två personer. Men när vi inte får bo kvar, flyttar vi tillbaka till Uppsala.
Ann-Sofi Davidsson åker ofta till Uppsala antingen för att träffa familjen eller för att gå på teater eller någon konsert tillsammans med sin make.
– Vi längtar ibland tillbaka till Uppsala. Jag trivs bra i Tierp men kan sakna just möjligheten att vara spontan när det gäller ett teater- eller biobesök.
Att ha döttrarna på nära håll betyder mycket och just i dag är barnbarnet Karolina på besök hos mormor, som har fullt sjå att hinna med det fyraåriga energiknippet.
– Familjegemenskapen är viktigt och vi umgås mycket, det är viktigt att ta vara på den tid man har och får tillsammans. Många pratar om att barnbarn är livets efterrätt och nu förstår jag precis vad de menar, säger hon.
Annars ägnar hon gärna tid åt att påta i prästgårdens trädgård. Trädgården är en plats för rekreation och telefon och dator är bannlysta.
– Jag tror att det är viktigt att sätta gränser, att ha en fritid som bryter av mot jobbet. Jag läser mycket deckare också för att koppla av. Ju fler mord, desto bättre.