Hon började ladda upp vid 50

Lotta Misgeld ville göra något eget och bra. Hon startade en skola, och namnet fick den efter helgonet som håller sin hand över lärarna och lärandet - pedagogiken.

Foto: Nina Leijonhufvud

Uppsala2009-11-18 02:00
Vid fyllda 50 bestämde sig Lotta Misgeld för att starta friskola. Hon hade sin lärarerfarenhet och sitt brinnande engagemang som grund. Tajmningen var perfekt, för då, i början av 90-talet, blev det plötsligt politiskt möjligt att starta friskolor i Sverige.
Vi träffas i receptionen i Katarinaskolan. Eleverna strömmar in från måndagssamlingen i Slotts, medan vi går genom skolkorridorerna. Huset är nyrenoverat, färgerna i klassrum och korridorer omsorgsfullt valda.
- Ungarna har målat själva, berättar Lotta Misgeld medan vi slår oss ner i ett av rummen mot Nedre Slottsgatan.
Lotta Misgeld är prästdotter, vilket medförde flyttar hit och dit i Sverige.

- Pappa var teolog och hade täta kontakter med kyrkan och universitetet, säger hon, och berättar om en idyllisk barndom i stora, herrgårdsliknande prästgårdar i Skåne. Och precis som alla barn till präster eller skollärare var det kyrkoherdens barn som först fick klä skott när det busats i byn:
- "Det kunde man väl ändå inte tro om prästadottern", kunde det heta.
Det gick bra i skolan, och att hon skulle plugga vidare efter studenten i Katrineholm var självklart. Hon läste först teologi, och utbildade sig sedan till lärare i svenska och religionskunskap.
- Jag var hemma med småbarn samtidigt som jag pluggade. Det gjorde att studierna tog lite tid. Av mina fyra söner har två blivit musiker, en webbutvecklare och en
it-pedagog.

Med tiden började livet som lärare i den kommunala skolan kännas oinspirerande. Lotta Misgeld låter förstå att det slentrianmässiga tänkandet störde henne.
- Dessutom var det långa beslutsvägar, och avståndet mellan arbetsgivaren och skolan kunde vara oändligt.

Så när det politiska klimatet för friskolor började förändras kändes det plötsligt möjligt för henne att förverkliga drömmen om en egen skola.
- Så fort jag fyllt 50 började jag ladda upp. Mina barn var stora, jag brann verkligen för att skapa något eget och bra. Vi som startade skolan började jobba 1992. Alla var katoliker eller ortodoxa, men målet var en bra skola för alla. Med all byråkrati dröjde det ett par år innan skolan kunde starta.
När Katarinaskolan öppnade sina portar 1994 fanns 100 elever anmälda. Så här i efterhand kan Lotta Misgeld berätta om sin oro våren innan:
- När vi var inne i mars hade vi bara tio ansökningar. Det måste jag säga kändes lite darrigt. Sedan dråsade det plötsligt in massor i juni.

I dag har skolan 360 elever. Stiftelsen har köpt och renoverat huset på Nedre Slotts ("det var helt nedgånget när vi köpte det") och disponerar ytterligare lokaler på olika håll.
- Katarinaskolan är en ideell stiftelse och vi räknar inte med att ta någon vinst. Det finns fortfarande en del fördomar kring skolans profil. Vi kräver inte att personal och elever ska tillhöra någon speciell trosriktning och har inte kristendomsundervisning.
Vi går en runda i klassrummen, och Lotta Misgeld berättar att varje klass har valt sitt namn efter ett djur på latin och sedan tillsammans skapat en vapensköld. Klasserna har namn som Hippurus, Glis och Ibex, och på de heraldiskt korrekta vapensköldarna finns de aktuella djuren avbildade.

Salen med vapensköldar tar med sin uttrycksfulla prakt andan ur besökaren, och det känns trösterikt att veta att vapensköldarna inte kommer att tas ner och krossas när eleverna går ut nian.
Katarinaskolan är döpt efter S:ta Katarina, en lärd kvinna som levde på 300-talet i Alexandria. Hon är skyddshelgon för institutioner som sysslar med pedagogik, bland annat också för Sorbonneuniversitetet, berättar Lotta Misgeld..
Skolan är hennes passion, glädje och stora intresse, men hon har också alltid engagerat sig starkt i sina egna barn och deras musicerande.

- Min yngsta son har i efterhand berättat för mig hur mycket det betydde att jag stöttade honom i hans musik. Vi spelade ofta tillsammans. Det är något jag känner mig stolt över.
Lotta Misgelds största källa till återhämtning är, förutom musiken och umgänget med vänner barnbarnen. Hon har tolv stycken, i åldrarna 2-18 år.
- Jag och min man brukar samla ihop så många som möjligt under en vecka på sommaren så att våra barn kan få vara lite lediga.
NAMN: Lotta Misgeld.
AKTUELL: Fyller 65 år 18 november.
YRKE: Biträdande rektor och grundare av Katarinaskolan i Uppsala
FAMILJ: Make Klaus, sönerna Gunnar, Martin, Paul och Olof, tolv barnbarn.
ENGAGEMANG: Tidigare aktiv i församlingsrådet i S:t Lars katolska församling i Uppsala.
INTRESSEN: Allt som har med kultur att göra, särskilt musik. Spelar själv fiol med vänner, allt från klassiskt till folkmusik.
LÄSER JUST NU: Ratik Schami Damaskus Im Herzen und Deutschland im Blick, Anita Goldmanns Ljusbärarna ("och lite ur Lars Noréns dagbok då och då").
OM SIG SJÄLV: Känslomänniska. Påverkar omgivningen med mina emotioner, på gott och ont. Rak och öppen. Envis. Anarkist enligt maken.
UPPSKATTAR HOS ANDRA: Ärlighet. Tycker egentligen konflikter är jobbiga och vill ha harmoni. Men det går inte att låtsas som om konflikter inte existerar.
MOTTON: "Det är aldrig för sent" och "De veritate letitia" (Ur sanningen kommer glädjen= Katarinaskolans valspråk).
DRÖMMER OM: Att göra film.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om