Hon gör skärvor till en helhet

Högt uppe på Uppsalaåsen, i ett gammalt militärt magasin målat i grönt och gult, håller konstnärsgruppen Haka till, fem skapande kvinnor som delar ateljé. En av dem är Natasha Dahnberg, kvinnan bakom stenmosaiken utanför Konserthuset.
Hon är född och uppvuxen i Moskva, och sedan nio år bosatt i Sverige.
- Det var kärleken som förde mig hit, säger Natasha Dahnberg och letar fram en besöksstol ur en skrubb, medan hon berättar om hur hon mötte sin man på en jazzklubb i Moskva. Han var då anställd vid svenska ambassadens kulturavdelning.
- Men det förstod jag inte förrän efteråt, när jag såg att hans bil hade diplomatskyltar. Jag trodde han var ryss, för han talade ryska helt utan brytning.

Efter åren som nyhetsgrafiker vid SVT delar hon sin tid mellan eget konstnärligt arbete och jobbet som bildlärare. Katedralskolans elever uppskattar att ha "en riktig konstnär" som lärare. Genom Natasha Dahnberg deltar de i projektet Skapande skola, som drivs av Statens konstråd. Bland annat inbjuder man regissörer, konstnärer och formgivare till skolan.
- Och vi pratar förstås mycket konst, och går på gallerier tillsammans. Mina elever har verkligen koll på Uppsalas konstliv.

Resten av arbetsveckan tillbringar hon i ateljén tillsammans med de andra i Haka.
- Jag är jättesocial och skulle aldrig klara att sitta ensam i en ateljé och jobba.

Många Uppsalabor förknippar Natasha Dahnberg med stenmosaiken föreställande en grupp musicerande män framför Konserthuset. Motivet känns helsvenskt, men har helt andra förlagor.
- Jag fotade några män vid ett övergångsställe i Moskva, en riktig stråksextett på väg att spela i tunnelbanan för att få ihop en slant, säger Natasha Dahnberg, men hennes historia är inte slut:
- När jag sedan höll på att lägga mosaiken stannade många till för att prata. En äldre man som bott i det rivna kvarteret sa att han mindes att när han var barn så kom det ibland dit gårdsmusikanter och spelade - ett mystiskt sammanträffande, eller hur?

Natasha Dahnberg jobbar annars mest med porslin och med digitala bilder, en sorts databaserat måleri.
- Det är bara jag som använder tekniken. Jag har tidigare arbetat så mycket med digitala bilder att det inte är konstigt att jag gjort den kopplingen.

Överallt i ateljén finns material till en kommande utställning på Galleri Strömbom. Utgångspunkt är ett fotografi av ett skåp med slitet familjeporslin. Porslinet har samlats av flera generationer, räddats undan krig, bortförts under flykt.
- Varje kopp är en livsberättelse, och speglar relationer mellan människor, säger Natasha Dahnberg, som själv minns barndomens berättelser om kopparna och faten i skåpet.

Ytterligare två engagemang präglar hennes tillvaro.
- Jag håller på att organisera ett konstpolitiskt möte mellan konstnärer, byggbolag och Uppsalahem. Tanken är att förmå näringslivet att anlita konstnärer för att göra fastigheterna mer attraktiva, och för att ge konstnärer arbetstillfällen. Även om Haka har fullt upp så finns det många andra konstnärer som saknar jobb.

Och visst har konstnärsgruppen Haka fullt upp. De har inbjudits att ställa ut vid Moskvas tredje konstbiennal för Contemporary Art 24 september.
- Vi är förstås jätteglada, och jobbar som bäst med temat Svensk familj, som ska handla om likheter och olikheter i Ryssland och Sverige.

Hon gör skärvor till en helhet

Natasha Danberg behärskar konsten att bilda en helhet av skärvor. Det har gjort i både proslin och sten. Hennes mest kända verk finns utanför Uppsalas konserthus, en grupp musicerande män.