På nya Sats-gymmet i Gottsunda centrum i Uppsala har ett Strong mama-pass just slutat, och mammor och småttingar strömmar ut i receptionen. Det är Frida Klintsten, dagens jubilar, som har lett passet. Förutom Strong mama-passen leder hon klasser i core, spinning, grit strength, strong och bodycombat – både på Sats på Väderkvarnsgatan och här i Gottsunda, samt jobbar i receptionen, ger träningsvägledning och är personlig tränare.
Frida Klintsten berättar om en idyllisk uppväxt i Storvreta, om en skola där hon trivdes, om bra lärare och många kompisar. Hon började med innebandy som sjuåring, och under en period spelade alla tre systrarna Klintsten i samma lag.
– Vi barn hade helt sjukt mycket föräldrasupport under åren, med massor av skjutsningar och lämningar hit och dit. Vi spelade ju fotboll också, och jag och min storasyster red i Gimo en timme varje lördagsmorgon klockan åtta. Pappa skjutsade oss dit, väntade tills vi var klara och skjutsade sedan hem oss. Mina föräldrar har verkligen varit en förebild, och sådan skulle jag själv vilja vara som förälder.
Frida Klintsten var i yngre år även aktiv i Uppsalaflickorna, men gymnastiken fick stryka på foten för de andra sporterna.
– I dag kan jag faktiskt ångra lite att jag la ner gymnastiken.
Efter gymnasiet provade hon på flera olika jobb, och upptäckte idrottsmedicinutbildningen i Umeå genom en kompis.
– Så jag bestämde mig för att hoppa på den. Dessutom kände jag att det var dags att lämna stan och se något annat än Uppsala. Mitt delmål var att plugga åtminstone en termin i Umeå, men det blev tre år, säger Frida Klintsten som blev mycket förtjust i staden.
– Jag gillade Umeå hur mycket som helst. Där finns Nordens största gym, Iksu, och det saknar jag sjukt mycket. Umeå är en trevlig stad, lite som Uppsala med allt studentliv. Och utbildningen som var jättebra har jag haft stor nytta av senare, säger Frida Klintesten.
Hon läste en utbildning inriktad på idrottsmedicin och coachning och hade mycket fokus på pre-hab, förebyggande av skador vilket i förlängningen innebär styrketräning.
Hon fortsatte en tid med innebandyn i Umeå, men det blev inte samma sak som i Storvreta:
– Dels var det ju ett nytt lag som inte hade samma starka gemenskap och sammanhållning som Storvreta. Dessutom ville jag satsa på skolan för att kunna åka hem på helgerna, för jag är en familjekär person. Det var ett jättesvårt beslut att sluta med innebandyn. Jag var ett med innebandy, allt var innebandy hela tiden, och det gjorde riktigt ont i hjärtat på mig att tvingas ge upp den! Jag hade nog en liten identitetskris där. Allt jag hade gjort tidigare i livet hade ju styrts av innebandyn, säger Frida Klintsten som slutade som aktiv spelare när hon var 24 år.
Under åren i Umeå masserade hon innebandylag, tränade och coachade ”bara för att få en chans att komma in i omklädningsrummen och känna svettlukten”.
Frida Klintsten var klar med utbildningen 2009, och praktiserade sedan på Bosön och på Internationella gymnasiet i Uppsala, IGU. Samma år började hon leda klasser på gymmet Sats. Hon tränar också delar av Storvretas innebandykillar, däribland sin bror Viktor som är målvakt. Träningen är skräddarsydd för var och en av dem.
– Olika spelare kan vara som natt och dag och behöver helt olika sorters träning. Tack vare grabbarna har jag lärt mig att vara pedagogisk och förklara varför man gör vissa saker och hur det ska kännas i kroppen under tiden och efteråt.
Frida Klintsten har lite blandade känslor inför att fylla 30.
– I mitt huvud är jag 25. Samtidigt är ålder bara en siffra, och jag hade nog större kris när jag skulle fylla 29. Fast det klart jag tänker ”30, liksom, vad hände?”, säger hon och gör ett karaktäristiskt kast med den blonda hästsvansen.