Bland böckerna i Pastoralinstitutets bibliotek förväntar man sig att hitta teologiska verk, inte På spaning med Bridget Jones eller Kalle och Hobbe-seriealbum.
Men tack vare Eva Lena von Sydow, bibliotekarie här, har de blivande prästerna och personalen på Pastoralinstitutet också möjlighet att även läsa annan litteratur än teologisk. Hon är ansvarig för bokinköpen, och funderar själv ut vad som kan vara nyttig läsning för framtida präster.
– En bra präst behöver något utanför teologin, och min främsta uppgift här är att väcka läslust och läsglädje – att hjälpa prästkandidater och personal att hitta nya författare och nya språk. Och jag kan aldrig luta mig tillbaka och tänka att ”det här kan jag”, för två gånger om året kommer nya studenter. Jobbet blir aldrig färdigt, utan jag tvingas hela tiden tänka nytt, vilket är väldigt roligt och framför allt nyttigt. Jag måste förkovra mig, liksom studenterna.
Böcker har alltid varit viktiga för Eva Lena von Sydow.
– I vår familj fanns en lust när det gällde läsning, så det var en privilegierad uppväxt. Mina föräldrar hade runt 5 000 böcker i sitt bibliotek, och jag minns många diskussioner om litteratur hemma, till exempel om Sven Fagerberg gick att läsa eller ej. Vi läste ofta högt, och jag tror att det tidigt skapade ett sug hos mig att lära mig läsa, så att jag själv kunde ta reda på ”hur det gick”.
Hennes föräldrar var förstående, och hon kunde alltid lita på att hennes pappa plockade fram en bok när hon saknade något att läsa.
– Jag läste hans gamla barnböcker, till exempel Graalriddarna.
Många minns sin första läsupplevelse tydligt, men Eva Lena von Sydow har en motsatt upplevelse. Det handlar om Enid Blytons Femböcker.
– Jag var tolv, och hade just läst ut en av dem. Efteråt kom en stark känsla: jag visste att jag var färdig med Femböckerna, och att jag aldrig mer skulle läsa dem.
Eva Lena von Sydow är uppvuxen på gården Hulterstad i Östergötland, och beskriver sin barndom som en idyll. När hon inte läste var hon ofta utomhus och lekte, åkte skidor, badade och hoppade på höskullen.
– Jag gick i en liten, likaledes idyllisk skola, Sörby skola, som hade b4-form med totalt 13 elever. Att gå i skolan var kul, och jag lärde mig mycket i förväg genom att smyglyssna på de äldre barnens lektioner.
Men samtidigt visste Eva Lena von Sydow att det fanns en annan värld, en värld som var allt annat än idyllisk. Hennes mamma var finlandssvenska och hennes mormor från Ryssland, vilket gjorde att hon som barn alltid var medveten om kriget.
– Jag lärde mig hur det förflutna präglar nuet genom alla berättelser om släktingar som försvunnit eller dött i läger. Min mamma hade läst slaviska språk i Lund, och efter krigsslutet hjälpte hon till att ta hand om koncentrationslägerfångar.
I början av 1970-talet kom Eva Lena von Sydow till Uppsala för att bli arkeolog. Hon läste egyptologi (och lärde sig tyda hieroglyfer), och arkeologi (för att se hur folk förr tänkte och levde).
– Alla lever inom sin tids ramar. Bara det att förklara för sina egna barn hur det var när man själv var liten är ju nästan omöjligt. De tycker att våra dåvarande liv, utan datorer, mobiler och tv, ligger så ofantligt långt tillbaka i tiden, reflekterar hon.
Så träffade hon sin blivande man, fick barn och därmed akut behov av försörjning.
– Det var så jag hamnade i bibliotekssvängen. Jag fick vikariera på Stadsbiblioteket i Uppsala, och kände att böckernas värld ju faktiskt inte var fel för mig. Och på den vägen har det varit, säger Eva Lena von Sydow, som varit bibliotekarie på Pastoralinstitutet sedan 1986.
Under första delen av 1990-talet började hon jobba extra på Upsala Nya Tidnings korrektur. Det gjorde henne alltmer intresserad av språkliga frågor och problem. Med värme talar hon om tiden på korrekturet, om spännande språkdiskussioner och om den fantastiska kunskapsbank medarbetarna utgjorde.
– Det var korsbefruktande för biblioteksjobbet, och har präglat verksamheten här.
Eva Lena von Sydow beskriver sig som nyhetsfanatiker och följer både svenska nyheter, engelska BBC och amerikanska CNN. Vanan att se på CNN gjorde att hon i realtid såg när tvillingtornen rasade. Hon tittar gärna på brittiska tv-deckare som Morse, Lewis, Morden i Midsomer och Kommissarie Lynley, men är inte så intresserad av svenska eller amerikanska deckarserier.
– Min anglofili sitter i, och jag tror nog att den började med Femböckerna, säger Eva Lena von Sydow.