Här har hon hållit till sedan 2000. Fönstren är blyinfattade, det är lågt i tak, trasmattor på golvet och ett udda hopplock möbler från olika sekel. Ett extra värmeelement skvallrar om att den "sommarstugekänsla" hon talar om har flera sidor. Fast naturligtvis älskar hon sitt unika lilla tjänsterum.
– Det här är ett ställle där man snabbt hittar koncentrationen. Att jag har ett geografiskt avstånd till de andra statsvetarna är bara bra. Risken är annars att jag blir för social. Jag är en person som lätt blir förledd, skrattar hon. Shirin växte upp på Södermalm i Stockholm. Hennes mamma kommer från Iran och arbetade med invandrarfrågor, pappa var kyrkoherde i Botkyrka och Tyresö.
– Mina föräldrars olika bakgrund gjorde att allting blev möjligt för mig.
Hon besjälades tidigt av känslan att hon kunde allt hon ville. Hon minns att hon som liten flicka blev sur när någon vuxen sa: "Det går inte".
– Även om omgivningen kanske uppfattade saker mer realistiskt, så har jag haft nytta av den inställningen. Optimister har fel lika ofta som pessimister fast de har det roligare! Det är mycket jag inte skulle gjort här i livet om jag varit realist. Jag hadel inte doktorerat om jag insett hur mycket arbete det var att gå igenom allt material, säger Shirin som 1999 skrev sin avhandling Att kontrollera staten, där hon diskuterar granskarnas roll. Före forskarutbildningen arbetade hon på riksrevisionsverket, och som doktorand var hon 1993 även föredragande i bland annat riksdagens finansutskott.
– Då satt bland andra Anne Wibble, Lars Leijonborg och Ian Wachtmeister i utskottet. Och så lilla jag. Det var en ohyggligt intressant, rolig tid som skänkte mig förståelse och respekt för politiskt arbete.
Däremot har hon aldrig funderat på att själv engagera sig politiskt. Hon tycker inte om känslan av att drivas av partiband, även om hon som sagt uppskattar politikernas arbete.
– Jag vill betrakta utifrån och förstå, säger Shirin vars samhällsintresse väcktes tidigt, liksom viljan att förstå sammanhang och skeenden. Efter gymnasiet arbetade hon därför som volontär i USA, bland marginaliserade människor i Syracuse, Upstate New York.
– Det var ett tufft uppvaknande för en 18-åring. Jag fick en Tredje världen-upplevelse i världens rikaste land.
Tillbaka i Sverige började hon läsa statskunskap i Stockholm. I mitten av 80-talet flyttade hon till Uppsala och fortsatte plugga trots att hon alltid sett sig som en Stockholmstjej.
– Men kärleken övervinner allt. Och Uppsala är en fantastisk stad att ha familj i, med rimliga avstånd och ingen pendlingsångest. Att bo här är mentalhygienskt perfekt.
I dag arbetar hon med ett stort forskningsprojekt, en jättedatabas med uppgifter om hur staten styr sina myndigheter. Undervisningen ligger henne varmt och hjärtat, och hon är dessutom vald av kollegerna som prodekan på fakulteten.
– Det är ett stort och viktigt engagemang, säger Shirin, och för första gången under intervjun ser hon riktigt allvarsam ut. Det som oroar henne är hur politiken för den högre utbildningen ser ut i dag.
– Våra lärosäten går mot rektorsvälde och allt mer toppstyrning. Tar man den akademiska friheten på allvar blir det problem, säger Shirin, som reser runt på svenska högskolor och föreläser om vikten av att behandla universiteten med traditionella styrsätt som kollegialitet. När hon behöver ladda batterierna reser hon gärna till stugan i idylliska Getryggen, på gränsen mellan Dalarna och Hälsingland.
– Det är en idyll, där jag gärna tillbringar tid med familjen.