Hon är född i Rengsjö, Hälsingland, och växte upp i en pastorsfamilj. Efter några år flyttade familjen till Orsa, och senare Sollefteå innan hennes pappa fick pastorstjänst i Västergötland. Därefter flyttade familjen till Hudiksvall där Maria Schönning tillbringade större delen av ungdomen. Tidigt bestämde hon sig för att bli lågstadielärare. Tidigt i livet träffade hon också blivande maken Anders.
– Vi tillhörde samma församling i Hudiksvall. Jag var tolv första gången jag träffade honom, och han var sex år äldre.
När hon var 16 blev de ett par, och när hon var 19 gifte de sig.
– Nu efteråt kan jag tycka det var helt crazy! Fast vi har hållit ihop sedan dess.
Han läste i Uppsala, och hon kom hit 1973 och jobbade som barnflicka innan hon gick lärarutbildningen och utexaminerades 1976.
– 70-talet var ingen bra period att studera på. Allt ifrågasattes, det var oändliga diskussioner och stormöten om precis allt. Lärarna visste inte vilket ben de skulle stå på: det traditionella eller det radikala ifrågasättande. Resultatet blev en enda röra.
Maria Schönning arbetade som lärare i tio år, i Bålsta och Knivsta, där familjen bosatte sig. Med åren blev läraryrket allt tuffare.
– Efter en arbetsdag kunde jag känna att jag ägnade all kraft åt andras barn och inte hade kraft till mina egna. 1987 hoppade jag av.
Efter en sekreterarutbildning började hon som sekreterare på Svenska kyrkans mission i Kyrkans hus. Hon fortsatte sedan som administratör på Kyrkokansliets internationella avdelning.
– Jobbat var mycket varierande. Som administratör ingick det i min fortbildning att åka på utlandsresor till platser där kyrkan hade projekt, till exempel Kina, Indien, Sydafrika och Sydamerika.
I jobbet ingick också att ta hand om utländska gäster. Hon beskriver de åren som spännande, berikande och utvecklande.
Under Kyrkans hus-åren var Maria Schönning facklig ordförande i Vision, dåvarande SKTF. Uppdraget gjorde att hon ofta jobbade diakonalt bland medlemmarna, ibland människor som hade det jobbigt och behövde hjälp. Det blev en inspiration för henne att vidga sitt kunnande och att börja arbeta med människor på allvar.
För efter att ha arbetat i över 20 år i Kyrkans hus i Uppsala kände hon att det var dags att göra något annat, och hon tog steget. Efter studier ordinerades Maria Schönning 2012 i det nya samfundet Equmeniakyrkan. Efter en tid som diakon i Stockholm erbjöds hon en tjänst i Ängebykyrkan, Fellingsbro, en ort med ”otroligt många asylsökande människor i förhållande till ortens storlek”. Hon tvekade inte en sekund.
– Jag kände att jag måste utmana mig själv en gång till i livet. I dag är jag så glad att jag tog det steget. Jag känner att jag är på rätt plats och att Gud har lett mig hit.
Sedan januari 2013 är hon ensam anställd i den lilla frikyrkoförsamlingen. Eftersom hon leder gudstjänsterna (som hålls på svenska och engelska) kallas hon ofta ”Pastor Maria”. Bibeltexterna läses på flera språk. I Fellingsbro finns cirka 370 asylsökande flyktingar från olika delar av världen. Många kommer till kyrkan för att be och fira gudstjänst, men också för att få hjälp och stöd. Förutom detta har hon det ”vanliga” församlingsarbetet att sköta.
– Jag har förmånen att få bo bland de asylsökande eftersom jag veckopendlar mellan Fellingsbro och Knivsta. Det är en ny situation i livet, och jag har fått se ett helt annat Sverige. Såklart kan jobbet vara väldigt slitsamt, men min livserfarenhet och min ålder gör att jag ändå inte drunknar i det här, säger hon innan hon ger sig iväg för att köpa babykläder åt ett nyfött albanskt barn.