Hon ser alltid framåt

- Allt förstås under förutsättning att man får vara frisk. Mamma dog när jag var elva år så jag lärde mig tidigt att livet inte är självklart, säger Kerstin Hulter Åsberg när vi träffas i hennes tjänsterum hos landstingets läkemedelskommitté på Nedre Slottsgatan.
Hon föddes i Norrköping och gick i folkskola innan hon sökte till flickskolan. Bara några få elever i hennes folkskoleklass studerade vidare.
- På den tiden var det terminsavgifter. De som var fattiga kunde få allt betalt. Jag, som var "halvfattig", betalade halva avgiften. Jag minns fortfarande hur stolt jag var över att kunna betala för mig, när jag gick fram till frökens kateder med halva terminsavgiften. Just det ögonblicket är som fruset i minnet.
Den 5-åriga flickskolan beskriver Kerstin Hulter Åsberg som en "väldigt bra skola för flickor". Hon ansågs språkbegåvad, gick helklassisk gymnasielinje, läste latin, grekiska, tyska, franska och engelska.
- På den tiden lyssnade man på vad lärarna sa, och de tyckte jag skulle studera språk.

Så hon kom till Uppsala 1963, och deltog snart i nationslivet på Östgöta nation. På ÖG var hon med i spex och där träffade hon sin blivande man, Christer Åsberg, nationens teaterförman.
Kerstin Hulter Åsberg lydde sina lärares råd och läste franska på universitetet. Men ett sommarjobb kom att förändra hennes framtidsplaner. Under ett sommarlov fick hon jobb som vårdbiträde på förlossningsavdelningen på Akademiska.
- Jag jobbade natt, under ledning av två underbara sköterskor. Nästan varje arbetspass fick jag vara med om det stora miraklet att få se barn komma till världen. Jag insåg att jag ville börja läsa medicin, att jag ville bli läkare. Jag kunde bara inte fortsätta med fransk fonetik efter allt jag varit med om under de där sommarmånaderna.

Vid det här laget var hon och Christer Åsberg ett par, så hon berättade om sina dramatiskt ändrade planer. Hennes ögon lyser fortfarande av kärlek och tillgivenhet när hon så många decennier senare, återger hans reaktion:
- Christer sa bara "om det är vad du vill, så ska du göra det. Jag kommer alltid att stödja dig". Och det är något jag skulle önska alla människor: en make som är ens största supporter. Han har stött mig i allt, hela livet.
Så hon läste in matematik, fysik, kemi och biologi innan hon började medicinstudierna. Större delen av sin läkargärning har hon arbetat med intern- och akutmedicin, men började småningom intressera sig alltmer för äldre patienter, speciellt de som drabbats av stroke.
- Jag såg dem som en försummad grupp, och ville hjälpa dem att återfå livskvaliteten.

En stor del av sin forskning har hon just ägnat åt gamla med flera diagnoser, bland annat hjärnskador efter proppar och hjärnblödningar. Denna erkänt "svåra" grupp tog hon sig an med kraft, vilja och energi. I mitten av 80-talet startade Kerstin Hulter Åsberg strokeenheten vid Enköpings lasarett.
I dag har tiden hunnit i kapp henne. Kerstin Hulter Åsbergs tankar om rehabilitering och vård av strokepatienter är numera verklighet i alla landsting.
- Detta är givetvis något jag är mycket stolt över. Men förbättringsarbetet måste fortsätta både i kommuner och landsting.
Kerstin Hulter Åsberg fick nyligen den första tjänsten vid Uppsala universitet som adjungerad lektor i medicinhistoria, en 20-procentig tjänst som vänder sig till medicin- och farmacistudenter.
- Mitt uppdrag är att slå broar till humaniora, vilket nog passar mig bra.

Hon ser alltid framåt

Var femte födelsedag tittar Kerstin Hulter Åsberg tillbaka på de år som gått och funderar kring hur livet gestaltat sig. Efter tillbakablicken ser hon sedan framåt, och tänker över vad hon vill ska hända under de kommande fem åren.