Det finns hÀstfolk och sÄ finns det vanliga mÀnniskor sÀger dagens jubilar Elisabeth Lette.
â HĂ€stfolk Ă€r tĂ„liga, vana vid besvĂ€rligt vĂ€der och obekvĂ€ma tider och lĂ€gger ner all sin tid och sina pengar pĂ„ hĂ€starna.
Vi trÀffar henne i sadelkammaren pÄ ridsportsanlÀggningen Underberga nÄgra kilometer söder om Vassunda. DÀr har hon har sin hÀst B-Day inhyrd och dit Äker hon för att rida varje dag, utom nÀr hon Àr pÄ resande fot.
I sadelkammaren pĂ„ Underberga rĂ„der oklanderlig ordning. NĂ€r Elisabeth Lette skall fotograferas tillsammans med den egna uppfödningen, shimmeln B-Day, sĂ€tter hon först pĂ„ honom âgĂ„bortsgrimmanâ för att han skall se extra stilig ut. B-Day som Ă€r ett svenskt halvblod med hela 1,70 i mankhöjd gillar att posera förstĂ„r man. Han har âscenvanaâ efter mĂ„nga framgĂ„ngsrika uppvisningar pĂ„ dressyrbanor runtom i Sverige.
SjÀlv kan Elisabeth Lette rÀkna in sig i hÀstfolkskategorin sedan 12-ÄrsÄldern. Det var hennes yngre syster som lockade med henne till stallet som lÄg i Enskede en bra bit frÄn hemmet pÄ Södermalm i Stockholm. Det gick visserligen att ta sig dit med tunnelbanan men för att spara in de 1:20 som biljetten kostade hÀnde det ofta att hon promenerade i stÀllet. Kanske var det sÄ hon grundlade den kondition och uthÄllighet som krÀvs för att bli en framgÄngsrik tÀvlingsryttare.
â Jag var inte sĂ€rkilt intresserad av att gulla med hĂ€starna utan snarare fascinerad av att försöka fĂ„ dem att göra som jag ville. Och nĂ€r jag lyckades ville jag bli bĂ€ttre och bĂ€ttre. Med facit i hand kan man konstatera att det blev hon ocksĂ„ â efter mĂ„nga Ă„rs mĂ„lmedvetet slit och trĂ€ning.
Prov pÄ mÄlmedvetenhet visade hon ocksÄ nÀr det gÀllde studierna. Hon hade tidigt bestÀmt sig för att bli lÀkare. Efter studentexamen 1960 pÄ Högre allmÀnna lÀroverket för flickor pÄ Södermalm började hon lÀsa medicin pÄ Karolinska institutet (KI) i Stockholm. Parallellt med studierna fortsatte hon att rida och tÀvla. TrÀna gjorde hon tidiga morgnar och sena kvÀllar och nÀtter.
Studierna pÄverkades inte negativt av ridningen. TvÀrtom. Som 25-Äring fick hon sin lÀkarlegitimation och började specialisera sig som radiolog samtidigt som hon vikarierade som lÀkare. Sin första fasta tjÀnst som röntgenlÀkare tilltrÀdde hon 1967 pÄ Södersjukhuset i Stockholm. Samma Är trÀffade hon sin blivande man, Eric Lette. Var de möttes? I stallet förstÄs! Det gifte sig ett Är senare.
Hon har Ă€ven jobbat som underlĂ€kare pĂ„ Sabbatsbergs sjukhus och Huddinge sjukhus. Dessutom en kort tid pĂ„ KS och ett Ă„r som kirurg pĂ„ Ersta sjukhus som en del av randutbildningen för specialistkompetensen. De sista 25 Ă„ren före pensionen arbetade hon som överlĂ€kare pĂ„ Sophiahemmet i Stockholm. Under alla Ă„r dĂ€r hade hon sammanlagt fem sjukdagar â pĂ„ grund av ett brutet finger.
Men sÄ, för tre Är sedan, hÀnde det som inte fick hÀnda. Strax innan hon skulle ta plats vid domarbordet under en dressyrtÀvling i Flyinge i SkÄne föll hon ihop och fick köras i ilfart till Universitetssjukhuset i Lund. Stora kroppspulsÄdern hade brustit och operationen blev ytterst dramatisk. NÀr hon vaknade upp var hon delvis förlamad och blev tvungen lÀra sig gÄ och röra armarna pÄ nytt. Trots att hon som lÀkare mycket vÀl visste hur allvarlig situationen var tvekade hon aldrig om att hon skulle fixa det.
Det gjorde hon ocksÄ. MÄlmedvetenheten hade inte drabbats av nÄgon förlamning! Redan pÄföljande Är dömde hon samma tÀvling pÄ Flyinge. Men den gÄngen kÀndes det litet skakigt medger hon.
I dag Àr hon, som framgÄtt ovan, i full gÄng med bÄde ridningen och andra aktiviteter. Kanske Àr det faktiskt sÄ att hÀstfolk inte Àr riktigt som vanliga mÀnniskor?!