Hon tycker om att bestämma

Tre av hennes fyra katter närmar sig nyfiket avvaktande i tamburen och noterar besökarens alla rörelser. Att här bor en kattälskare råder det inget tvivel om. I arbetsrummet dignar ett väggskåp under sin börda av pokaler. Här hänger av kokarder i alla regnbågens färger som Inger Söderbergs katter erövrat under åren. De allra finaste hänger vid matplatsen: titel- och vinstkokarder, förklarar hon.
- Ändå har jag kastat flera kartonger.

Men kattsamlingen som står uppställd i ett glasskåp är hon själv inte ansvarig för. Det är vänner och släktingar som skänkt dem i födelsedagspresent och julklapp - allt från Lisa Larson-designade keramikkatter till loppisfynd för några kronor.
- 90 procent av allt kattbaserat här kommer från vänner. Min syster i USA har gett mig cykelkärran för katter, säger hon och pekar på vagnen som rymmer tre kissar.

Inger Söderberg är född i Söderhamn och upplevde inte mindre än 14 flyttar innan hon tog studenten.
- Pappa var byggmästare. Så fort något var färdigt flyttade han vidare. Jag tror inte att jag led av flyttningarna. Det var jobbigt att komma i kapp, den nya klassen hade andra böcker och det kändes som om man alltid kom lite fel. Fast det var nyttigt att byta miljö.

Inger Söderberg tror i dag att ett skäl till att hon ville bli lärare var känslan av makt.
- Det var trevligt att säga åt folk vad de skulle göra, och det kändes fint att veta att alla skulle vara tysta när jag pratade.
Hon gick reallinjen för att bli lärare i fysik och biologi.
- Men jag lade av när jag insåg att det krävdes universitetsbetyg i matematik för att komma in.
I stället reste Inger Söderberg till USA på ett och ett halvt år för att lära sig engelska samtidigt som hon arbetade som au pair. Tillbaka till Sverige igen utbildade hon sig till lärare i svenska och engelska.
- Det låter väl konstigt, men jag är egentligen inte särskilt förtjust i barn. Jag uppskattar dem först när de når upp till köksbordet, i femårsåldern ungefär.

Eftersom Inger Söderberg gått reallinjen var hon ensam om att kunna räkna i sin kurs, vilket hon hade stor fördel av i ämnena statistik och pedagogik, som fick hennes kurskamrater att svettas.
- Matten hade jag senare också nytta av som rektor.
Inger Söderberg var aktiv vid V-Dala nation, som klubbmästare och som dansare i Letta Gardet. Fortfarande besöker hon V-Dalahuset då och då.
Som nyutexaminerad mötte hon en hård arbetsmarknad, men hade tur och fick sitt första jobb på Linnéskolan och senare vid Årstaskolan.
På 1980-talet studerade hon till skolledare. Hennes huvudprincip då som nu handlar om individens ansvar. Men på den tiden var hon ensam att tänka i de banorna.
- Då var ideologin den att flocken eller gruppen var viktigast. I dag har det svängt.

Som rektor på gymnasienivån har Inger Söderberg inte många kvinnliga kolleger. Hon talar bekymrat en stund om detta.
- Det går bättre på grundskolan, där är problemet snarast det motsatta, för där kryllar det av kvinnliga rektorer. Jag tycker det känns som om det är svårare för kvinnor att bli chefer och leda strategiskt uppifrån när det handlar om gymnasiet.
Själv har hon som rektor alltid hyllar principen om delat ansvar.
- Alla måste ta sitt ansvar. Det funkar jättebra på Ekebygymnasiet. Jag har naturligtvis den avgörande beslutsrätten där, men personal och elever får göra jättemycket på egen hand, säger Inger Söderberg och beskriver sig som förvaltare av en stor fålla där alla kan galoppera omkring fritt men att är väl medvetna om var staketet är.

Hennes kattintresse är både ett sätt att koppla av och samtidigt träffa människor hon aldrig skulle mött annars, "folk som inte är skolledare eller politiker".
Hon åker på kattutställningar ett par gånger i månaden, ofta tillsammans med en vän.
- Jag gillar att vinna.

Hon tycker om att bestämma

Redan efter första skoldagen kom Inger Söderberg hem till mamma och pappa och förkunnade att hon skulle bli lärare när hon blev stor. Så blev det också. Hela sitt yrkesverksamma liv har hon ägnat skolan, och har inga planer på att sluta.