Att stiga in i Karins Skafferi är som att förflytta sig till en lugnare tidsepok. Varor och föremål är omsorgsfullt valda, och äldre herrar brukar gripas av nostalgi när de upptäcker den gamla Konsumkorgen högt uppe på en hylla.
– Sådana korgar har de kört som springsjasar när de var unga, säger Karin, som växte upp i Västerås där hennes pappa var civilingenjör på Asea och mamma hemmafru.
– Mamma har påverkat mig mycket när det gäller matlagning. Det ska vara näringsriktig, bra mat och man får inte kasta grejer. Hon var husföreståndarinna i England på 1930-talet. Senare i livet fick hon möjlighet att ta över ett konditori i Västerås, men vågade inte. Jag tror hon ångrade det hela livet.
Som barn sysslade Karin mest med ”pojksaker”. I skolan valde hon till exempel träslöjd, och fick premium där.
– Jag är nog en ganska händig person, och tycker fortfarande om att jobba praktiskt, säger Karin som under sommarmånaderna, när hon gick på gymnasiet, jobbade som au pair i England.
– Jag blev inställd på England, och det var engelska jag ville läsa efter gymnasiet.
Hon kom till Uppsala 1968 och läste ämnen hon tyckte verkade intressanta, däribland sociologi och pedagogik.
– På den tiden var sociologi verkligt inne. Jag minns hur hela aulan fylldes av studenter under föreläsningarna.
Karin var då tillsammans med en kille som spelade i band. De hade många bekanta i gänget kring H P Burman och Norrlåtar. Hon höll ofta till på Musikforum på Dalgatan och gick som många andra på den tiden FNL:s grundkurs.
Genom en amerikansk utbytesstudent som hon lärde känna i Uppsala tog hon sig till USA för ett minnesvärt sex månaders liftande runt om den väldiga kontinenten. Hon var med på Rosa bussarnas tidigaste resor, till Indien 1978, sista året man kunde ta landvägen till Indien via Iran.
Karin gick på Franz Schartaus gymnasium i Stockholm, med tanken att marknadsföring och ekonomi skulle vara nyttiga ämnen.
– Fast det enda jag verkligen haft användning för är maskinskrivningen.
Med dessa kunskaper fick hon jobb som kanslibiträde och assistent på kriminalvården.
– Jag hade också läst lite kriminologi, eftersom jag alltid intresserat mig för ämnet, säger Karin som först jobbade på lokalanstalt och sedan anstalter i Uppsalaregionen med allt från handläggning och kontakter med frivården till planering av anstaltstvistelsen. Hon fortsatte som skyddskonsulent med ansvar för permissioner och andra ”anstaltsärenden”.
Karin började inom kriminalvården för nästan 30 år sedan (med några års tjänstledighet för att vara lunchkock vid Uppsala Stadsteater). Då var det ”Släpp fångarne loss”-ideologin som var förhärskande. Sedan dess har pendeln slagit fram och tillbaka fram till dagens individuellt inriktade behandlingsprogram
– I jobbet träffade jag alla typer av människor, inte minst i samband med personutredningarna, säger Karin och gör ett kort avbrott för att expediera en kund som vill ha något hekto av salmiakgräddkolan som tillsammans med de gravade reninnanlåren är hennes specialitet.
– Nu tycker jag det är viktigt att satsa på barn och ungdom för att undvika att de hamnar i klorna på kriminalvården längre fram i livet, säger Karin, som bland annat sponsrar ungdomsprojektet Schysst framtid.
Med fem år till pensionen bytte hon yrkessliv. Sommaren 2009 hittade hon en lokal som var till salu, och var in och tittade sig omkring. Några dagar senare åkte Till salu-skylten ner.
– Och så åkte den upp igen! Det slutade med att jag tog över butiken och startade en delikatessbutik. Det här har alltid varit min dröm!