I juni i år förändrades Ellinore Swings liv på ett dramatiskt sätt. Visserligen hade hon haft den där knölen på halsen i flera år, och drabbades ofta av halsfluss, men skolsköterskan i tredje ring hade ju sagt att det inte var någon fara. Nu fick hon beskedet att hon fått cancer.
När hon flyttade till Uddevalla förra året sa läkarna där läkarna att de alltid tar bort sådana knölar. I mitten av juni opererades knölen bort, och prov skickades till Sahlgrenska i Göteborg.
Ellinore Swing flyttade hem till Uppsala igen. Det dröjde flera veckor innan provsvaren kom.
– Allt vi visste var att det var en tumör, men det behöver ju inte betyda att det var något farligt. Själv kände jag mig rätt lugn, och upplevde att min omgivning, familj och vänner, var mycket oroligare än jag själv.
6 juli satt Ellinore Swing i ett rum på Akademiska med flera läkare framför sig och sin familj bakom sig. Deras besked var att hennes tumör var elakartad. Hon hade drabbats av en ovanlig form av cancer i lymfkörteln och måste opereras igen.
– På sätt och vis kändes det som en lättnad. För det var skönt att få ett besked, så att behandlingen kunde påbörjas.
Men så fort läkaren sagt ordet cancer hörde hon hur hennes anhöriga började snyfta bakom hennes rygg.
– Alla grät, alla utom jag. Jag tänkte: ”Nu har jag cancer, nu ska vi göra något åt det, och sedan så blir jag frisk igen”.
Därefter följde två operationer, en för avlägsnande av flera andra tumörer och en för att ta bort visdomständerna innan strålbehandlingen kunde påbörjas.
–Det var skönt att jag bodde hemma, jag fick ett sådant starkt stöd av min fantastiska familj. Jag vet inte hur jag hade klarat det utan dem. Dessutom köpte vi ett litet ”lyckopiller” som heter Miss E, en helig birma som kunde liva upp stämningen för alla.
Strålningen skadade slemhinnorna och gjorde att hon fick ont och svårt att äta. När det var som värst åt hon åtta olika piller vid åtta tillfällen varje dag.
– Och jag blev väldigt trött. Att strålbehandlas är jämförbart med att springa 24-timmarsmaraton. Dessutom hade jag en period då jag inte kunde prata. Hemma återupplivade vi därför teckenspråket som vi lärde oss när vi var små, säger Ellinore Swing. Efter strålbehandlingen förlorade hon smaksinnet, men har fått veta att hon på sikt troligen kommer att återfå det.
Under den här perioden började Ellinore Swing att planera sitt 25-årskalas.
– Jag längtade efter något roligt att se fram emot, och kände samtidigt att jag ville göra något för andra i samma situation.
Så hon kom på idén att besöka olika Uppsalaföretag för att tigga gåvor som hon sedan tänkte lotta ut på sin födelsedagsfest. Intäkterna skulle gå direkt till cancerforskning.
– Jag var jättenervös för hur det skulle gå, men min syster pushade mig, så jag tog mod till mig och knackade dörr hos olika butiker i stan. Det gick över förväntan, då alla var så givmilda.
Födelsedagskalaset som hölls på hennes födelsedag på Uplands nation kunde inte ha blivit mer lyckat.
De runt 30 företag som skänkte gåvor till lotteriet resulterade i att alla som köpte en lott vann något fint. God mat, uppträdande av jazzsångerskan Sani Gamedze med band, samt 85 givmilda, glada gäster bidrog till en oförglömlig kväll.
– Jag hade så roligt, och helt plötsligt var klockan två på natten. I insamlingsbössorna fanns omkring 10 000 kronor som ska gå till Lions cancerforskningsfond på Akademiska sjukhuset. säger Ellinore Swing, som nu ser fram emot att hitta lägenhet, få ett heltidsjobb – och kunna känna smaken av choklad igen.