Hade inte Katarina Westerlunds man läst teologi hade hennes liv troligtvis sett helt annorlunda ut. För när hon började intressera sig för hans kurslitteratur var hon fast, fascinerad av speciellt livsåskådningsfrågor. Efter att ha lämnat sin gärning som sjukgymnast slutade hon som docent i teologi.
Katarina Westerlund är född i Ljungarum utanför Jönköping och växte upp i Hammarkullen i Göteborg. Hon har en annan bild av stadsdelen än den gängse:
– Som barn reflekterade man ju inte över att det skulle vara ett ”dåligt område”. Jag gick i en bra skola, med duktiga och engagerade lärare, säger Katarina Westerlund, som också hade en rik fritid. Hon ägnade sig åt gymnastik, friidrott och simning. Intresset för fysisk aktivitet, idrott och hälsa har sedan följt henne genom livet. Redan 1972, innan träningstrenden började, gick hon på gym.
– På mitt första gym i Göteborg fanns inte ens omklädningsrum för damer, minns Katarina Westerlund som i slutet av 70-talet själv började leda work out-övningar.
Under gymnasieåren jobbade hon extra, som vårdbiträde, på ett alkoholisthem, på restaurang och kafé.
– På den tiden var det inte så svårt att få jobb. Min framtidsplan var att arbeta med något jag var genuint intresserad av: människan, säger Katarina Westerlund.
Hon tog sin sjukgymnastexamen i Göteborg 1986. Hon arbetade sedan på Sahlgrenska sjukhuset där, på vårdcentral och hälsohem, bland annat i Föllinge i Jämtland. Där träffade hon sin blivande man, och de bodde och jobbade där några år. Paret flyttade till Uppsala 1990, eftersom han skulle läsa teologi. Själv fick hon anställning som sjukgymnast på Akademiska sjukhuset.
– Jag tyckte att hans studier var så intressanta att jag började läsa teologi själv på halvfart, säger Katarina Westerlund. Hon läste enbart av intresse och hade inget mål för sina studier:
– Det var bara roligt. Så där rullade det på, och så småningom hade jag ju en teol kand som jag tog strax innan min man prästvigdes för Göteborgs stift 1997, säger Katarina Westerlund som lämnade sjukgymnastyrket i mitten av 90-talet.
– Under alla år har jag drivits av en vilja att försöka förstå människan och hennes villkor. Teologin innebar att det intresset vidgades.
Hon talar med värme och respekt om professor Carl Reinhold Bråkenhielm och hans livsåskådningsforskning:
– Han fångade upp mitt intresse för ämnet på ett fantastiskt sätt. Det var han som föreslog att jag skulle börja forska efter grundutbildningen. I dag kan jag se att livsfrågor alltid drivit mig. Studierna kopplade samman mina frågor om mening och mål med livet, om barn, barnlöshet och familj, säger Katarina Westerlund som tillsammans med sin make adopterat två barn.
Just när hennes man börjat som pastorsadjunkt i Göteborg och paret flyttat dit, kom hon in på forskarutbildningen i Uppsala.
Hennes avhandling handlade om medicinsk teknik. I dag är Katarina Westerlund universitetslektor och docent i systematisk teologi med livsåskådningsforskning vid Uppsala universitet.
– Ämnet handlar om hur trosläror utformas. När det gäller livsåskådningsfrågor är det väl så intressant att undersöka hur folk tänker utanför etablerade trossystem, säger Katarina Westerlund som i många år var studierektor vid institutionen. I dag är hon utbildningsledare för teologiska fakulteten.
– Jag har en administrativ stödfunktion, planerar och sköter kontakten uppåt. Eftersom jag är lektor på halvtid träffar jag också studenter regelbundet, vilket är roligt och stimulerande.
Katarina Westerlund kopplar gärna av med trädgårdsarbete, även om hon haft många sniglar att kämpa mot denna sommar. Hon läser mycket och lyssnar gärna på ljudböcker medan hon trampar cykel mellan hemmet och jobbet på institutionen vid Engelska parken.
– Det blir en hel del deckare. Jag tycker läsningen blir extra rolig och intressant när berättelserna innehåller filosofiska frågeställningar, som till exempel i Håkan Nessers böcker.