På farliga vägar rakt genom en byggarbetsplats letar vi oss fram till den byggnad vid ingång 15, Akademiska sjukhuset i Uppsala, där Eva Smith jobbar. Här byggs för fullt; Psykiatrins hus ska stå färdigt i december 2012, berättar hon, medan vi betraktar byggnadsställningarna med fladdrande presenningar där utanför.
Eva Smith har precis börjat som samordningschef, en nyinrättad tjänst vid Psykiatridivisionen på Akademiska sjukhuset, och i det halvfärdiga huset mittemot ska hon så småningom jobba. Den nyinrättade tjänsten har det uttalade syftet att förbättra samarbetet mellan psykiatrin och kommunen.
– Jag gillar förändringsarbete och tycker om att tänka ut och förbättra saker. Och samarbete och samordning är roliga uppdrag, säger Eva Smith.
Hon är född och uppvuxen i Kiruna. Tidigt var hon idrottsintresserad och spelade handboll i många år, både för Kiruna och Umeå, och senare också Thor och Skånela.
Det var i samband med en handbollsturnering Eva Smith besökte Uppsala för första gången. Laget fick en timme på egen hand i stan, och hon kände att här skulle hon vilja plugga.
Men det blev inte så. Socionomutbildningen fanns inte i Uppsala, så det blev Umeå i stället.
– Efter min yrkesutbildning var min målsättning att jobba med medlevarskapskollektiv, där personalen bor tillsammans med missbrukande ungdomar. Det där ändrades på vägen. Jag gjorde praktik på ett sådant kollektiv, vilket fick mig att tänka om. Sex veckor, dygnet runt, lite fritid, nej, det blev för mycket.
Eva Smiths första tjänst var på Nyby socialkontor, på 1980-talet mitt i det livaktiga centrumet.
– Jag var bara 21 och skulle handlägga alla typer av ärenden. Men jag fick stöd av äldre kolleger. Socialtjänsten var en bra skola.
Efter en period som skolkurator inom socialtjänsten i Österbybruk/Gimo återvände Eva Smith till Uppsala, som ungdomssekreterare i Gamla Uppsala kommundelsnämnd. Hon minns den tiden med glädje, och säger att den lade grunden till hennes intresse för samarbete och samordning.
– Alla, socialtjänst, skolan, kyrkan, jobbade tillsammans och hade dessutom en strategi. Jag lärde mig jättemycket under den tiden, och insåg alltmer vikten av ett helhetsgrepp.
Det är tio år sedan Eva Smith arbetade med ungdomar, och sedan dess har barns och ungdomars situation blivit svårare.
– Det beror nog på flera faktorer, bland annat högre krav på ungdomarna, men också på att förutsättningarna har ändrats, med alla neddragningar som gjorts under åren. Ungdomsgruppen i Gamla Uppsala, som var min stora fostrare, finns inte längre kvar.
För att pröva ett nytt område lämnade Eva Smith ungdomsperspektivet och började arbeta inom psykiatrin. Hon fick en tjänst som kurator på en slutenvårdsavdelning i Höghuset i gamla Ulleråker. Avdelningen skulle göras om till dagvårdsavdelning.
– Vi skapade nytt innehåll i patienternas vistelse, med en strukturell behandling, säger Eva Smith.
Enheten som hon sedan blev chef för i juni 2009 fick landstingets folkhälsopris för sitt engagemang för ”att se patienten som medproducent av sin hälsa”.
På den fråga som brukar ställas till nya chefer, den om ”visioner” svarar hon omedelbart:
– Nöjda patienter och anhöriga.