Dagens födelsedagsbarn Estera Karims stora dröm är åtta siffror och två bokstäver. Siffrorna är ett 0046-nummer, de fyra sista siffrorna i ett svenskt personnummer – och ordet ja från Migrationsverket. I sex år har hon väntat på verkets beslut om permanent uppehållstillstånd.
Hon är född och uppvuxen i irakiska Kirkuk, ”staden där vi dricker olja”, skojar hon. Hennes uppväxt var privilegierad, pappa var bankchef och mamma journalist, verksam i radio och i tidningar.
– De gav mig frihet och uppmuntrade självständighet. Pappa är död, men fortfarande är han ”min rygg”. Han sa ofta: Ta hand om dig väl, och glöm aldrig vem din pappa är.
Estera Karim tv-debuterade 1991, och fick börja leda barnprogram
– Jag var mitt lands Pippi Långstrump, olydig, busig och rebellisk. I Saddams Irak var jag det första barnet, den första tjejen och den första kurden som fick framträda i tv, säger Estera Karim, som själv väljer att definierar sig som irakier.
Ganska snart var hon tv-kändis.
– Alla lyssnade på mig, alla gjorde som jag ville. Så fort jag gick ut ville folk ta bilder av mig.
När hon blev äldre konverterade hon till kristendomen. För det fick hon betala ett högt pris – omgivningen accepterade inte religionsbytet. Det blev omedelbart problem. Hennes bil fick däcken sönderskurna och rutorna krossade, hotfulla brev började komma.
– Grannarna slutade hälsa eftersom de tyckte att jag var en otrogen hund, säger Estera Karim, som då arbetade som nyhetsuppläsare på Ishtar Tv i Kirkuk.
Hon funderade allt oftare på att lämna landet, inte minst för sin lille sons skull. Hennes storasyster bodde redan i Sverige.
– Jag visste att det var ett land där barn tas väl om hand.
Hon berättar om en svår flykt från Irak.
Via Turkiet och Grekland tog flyktingarna sig genom Europa. Sonen San var ett och ett halvt år, och fick sömnmedel så att han inte skulle avslöja gruppen genom att gråta eller skrika.
2006 kom de till Göteborg, och där mötte en skylt med orden ”Welcome to Sweden”.
– Jag kunde inte tro att det var sant. Jag ryste i hela kroppen, tårarna bara strömmade.
Hon bosatte sig i Uppsala, och jobbade som kyrkogårdsvaktmästare. Efter två år tog arbetstillståndet slut, och i samma veva fick hon en stroke.
– Jag är tacksam mot Kvinnojouren i Uppsala som hjälpte mig och tog hand om mig och min son på Brogården och Nyckelgården. De som jobbar där är fortfarande viktiga i mitt liv, som mammor.
Hon vill fortsätta som journalist och har kontaktat SVT och fått rådet att skaffa sig utbildning.
– Problemet är att jag inte får utbilda mig. Jag får enligt reglerna inte jobba heller, och inte lära mig svenska genom sfi, säger Estera Karim som resolut lärt sig svenska på egen hand. Svenska kompisar har uppenbart varit till stor hjälp.
– Jag vill studera och sedan jobba igen. Jag arbetade inom media i 16 år och saknar jobbet fruktansvärt. Jag vet att jag skulle bli jätteduktig.
2010 flyttade hon med sonen från ettan i Uppsala till Morgongåva. De gör många saker tillsammans, åker pulka, bowlar, simmar och går på bio. Ibland reser de till Märsta för att hälsa på hennes storasyster.
– Min dröm är att se min son växa upp här i Sverige, och bli en 180 cm lång, snygg och duktig polis!
Den man Estera Karim gifter sig med kom hon i kontakt med via Skype i höstas. Han är också kurd, och bodde och arbetade i Danmark.
– Först var jag skitsur för att han ringde bara för att han kände igen ett kurdiskt tjejnamn. Så ringde han igen efter fem dagar. Vi började skoja och pratade hela kvällen och natten. Han har varit med mig i telefonen sedan dess, säger hon och kramar kärleksfullt sin mobil.
29 november träffades de för första gången.
– Jag var så blyg och skakis, och kunde först inte se honom i ögonen. Men efter en halvtimme kände jag mig trygg och säker igen.
De gifter sig formellt i dag, 25 januari men planerar för ett stort junibröllop.
– Min man måste lämna sitt jobb i Danmark och bosätta sig här eftersom jag inte kan flytta.