Hundvalpen Retsina och kompisen Jazz, bÄda av rasen welsh springer spaniel, Àr först framme och möter i dörren hemma hos Helén Wikforss, och börjar ivrigt hÀlsa.
â Vi har precis varit ute pĂ„ lĂ„ngpromenad, de blir rĂ€tt uppspelta efter det, förklarar deras matte.
I det gamla missionshuset i Stav, VÀstland, bor och arbetar konstnÀren Helén Wikforss sedan mitten pÄ 90-talet. I kyrkorummet med sina praktfulla fönster har hon sin ateljé under vÄr- och sommarhalvÄret. PÄ vintern hÄller hon till i rummet bredvid för att spara vÀrme.
â Det Ă€r fantastiskt ljus hĂ€r pĂ„ sommaren och det var bland annat det jag föll för med huset, berĂ€ttar hon.
Det stÄtliga missionshuset köpte hon efter att ha sett en annons i UNT för nÀstan tjugo Är sedan.
â Jag letade efter ett sommarhus som jag Ă€ven skulle kunna jobba i. Först var jag inne pĂ„ att flytta söderut, men fastighetspriserna blir högre dĂ„.
Förutom ljuset i kyrkorummet fastnade hon Àven för detaljer som lÀktarna och de gamla kyrkbÀnkar som finns kvar, dÀr hon Àven stÀller ut en del av sina föremÄl. Den stora trÀdgÄrden lockade ocksÄ och dÀr tillbringar hon större delen av dagarna under sommaren.
â Jag odlar en massa sorters blommor och har redan sĂ„tt fröer inför sommaren, sĂ€ger hon.
Hon visar smĂ„ fröbyttor som sĂ„ smĂ„ningom ska vĂ€xa till att bli klockranka, ricin och violer. Odlingsintresset syns överallt i huset och pĂ„ tomten stĂ„r fem rejĂ€la odlingslĂ„dor. I dem finns bland annat ruccola, bönor, vitlök och mangold nĂ€r det Ă€r sĂ€song. Ăven en stor mĂ€ngd kaktusar i olika former och storlekar pryder fönstren.
â Den hĂ€r klippkaktusen fick jag ett skott av nĂ€r jag var i Grekland som ung, sĂ€ger hon och pekar pĂ„ en enorm kaktus som mer eller mindre ser ut att försöka ta över ett av ateljĂ©ns fönster.
NÀr hennes döttrar Liselott och Engla hade tagit studenten bosatte hon sig i Stav permanent. I dag delar hon huset med sina tre katter och tre hundar. Den allra yngsta Àr valpen Retsina pÄ bara sex mÄnader och som följer efter matte överallt.
â De Ă€r lite bortskĂ€mda mina djur, det blir sĂ„ nĂ€r man bor ensam, sĂ€ger HelĂ©n Wikforss samtidigt som den sociala katten Ocihan skuttar upp pĂ„ fikabordet.
HelĂ©n Wikforss har jobbat med lera sedan hon i 18-Ă„rsĂ„ldern gick en kurs i keramik pĂ„ CapellagĂ„rden pĂ„ Ăland. Efter det utbildade hon sig pĂ„ Konstfack i Stockholm mellan 1974 och 1979. Sedan dess har hon varit verksam som konstnĂ€r pĂ„ heltid. I dag skapar hon framför allt reliefer, men Ă€ven bruksföremĂ„l som muggar och vaser.
â Jag anvĂ€nder mig oftast av tekniken kavling, men Ă€ven drejning nĂ€r jag till exempel gör muggar, berĂ€ttar hon och tar fram ett stycke kavlad lera i olika delar som hĂ„ller pĂ„ att torka.
Relieferna gör hon genom att kavla fram grunden, sedan skrapar eller skÀr hon för att fÄ fram olika mönster och sammanfogar sedan delarna i olika storlekar till ett mönster som hon fÀrglÀgger och glaserar.
â Jag fascineras över hur en relief förĂ€ndras beroende pĂ„ var man stĂ„r och hur ljuset faller. Det Ă€r perfekt att kunna gĂ„ upp en vĂ„ning pĂ„ kyrkolĂ€ktaren och titta ner under arbetets gĂ„ng, sĂ€ger hon.
Hon jobbar mycket med utsmyckning av offentliga platser och hennes verk syns till exempel pÄ Lyckebo förskola i Storvreta och i ett bostadsomrÄde i Ekeby i Uppsala. Hon har Àven stÀllt ut under Konst pÄ vÀg Ànda frÄn början och hÄller just nu pÄ att förbereda Ärets utstÀllning som blir den sextonde i raden.
â Vid Konst pĂ„ vĂ€g öppnar jag kyrksalen igen efter vintervilan. Det Ă€r speciellt att öppna sitt hem för besökare och otroligt slitiga dagar, men samtidigt vĂ€ldigt roligt och viktigt att fĂ„ respons pĂ„ sitt arbete till skillnad frĂ„n en vanlig utstĂ€llning, dĂ„ man som konstnĂ€r bara Ă€r dĂ€r under vernissagen.
Ăven om hon trivs med lugnet i Stav finns en lĂ€ngtan att komma nĂ€rmare staden.
â Ibland kĂ€nner jag att jag skulle vilja ta huset under armen och flytta nĂ€rmare Uppsala dĂ€r det finns mer kulturliv. Samtidigt trivs jag jĂ€ttebra med huset och tycker om tystnaden hĂ€r.