I Sverige fann han trygghet

Joma Shamias tidigaste minnen härrör från den tid då tre länder, Israel, Storbritannien och Frankrike, förde krig mot det Palestina han älskar, men troligen aldrig kommer att återse.
Han är född och uppvuxen på
Gazaremsan, i Gaza city.
- Mitt största intresse som barn var att spela fotboll och att vara tillsammans med mina vänner, säger han, medan hustrun och yngsta dottern serverar det delikata, mäktiga arabiska bakverket kataif, en friterad söt kaka med fyllning av honung, fikon och nötter.

På väggen i hallen hänger ett broderi föreställande den gyllene moskén i Jerusalem, eller al Quds som araberna föredrar att kalla den stad som är lika helig för kristna som för muslimer.
Joma Shamia började att arbeta som taxichaufför i Gaza, och fortsatte sedan som mekaniker och traktorförare.
- Jag var med och hjälpte till att bygga upp många av de hus som nu förstörts, berättar han.

Joma Shamias äldsta barn lyckades ta sig till Sverige och Uppsala, och deras föräldrar hälsade på dem vid flera tillfällen. Det senaste besöket ägde rum 2007, men den gången kunde inte makarna återvända hem till Gaza.
- Det var då oroligheterna bröt ut på allvar, och det blev omöjligt att återvända. Jag och min hustru tvingades stanna kvar i Sverige och fick uppehållstillstånd här.
- Vi tyckte det var jättesvårt att lämna allt vi hade därnere, framförallt våra yngsta döttrar som fortfarande finns kvar i Gaza city, säger Joma Shamia. Hustru Seham nickar instämmande och vänder sig bort för att inte visa sina tårar för besökarna.
Han säger att den största drivkraften i hans liv har varit att uppfostra sina barn väl, och att lära dem vad som är rätt och fel.

Joma Shamias stora önskan i dag är att hjälpa sina yngsta döttrar i Gaza city att återförenas med resten av familjen. Hans största oro i livet gäller döttrarna och deras situation.
- Vi har ständig kontakt per mejl och telefon. Det är svårt för oss som föräldrar att höra hur de lever. Ofta berättar de för oss om bristen på el, vatten och mat. Det bästa som kunde hända vore om de fick komma hit och förenas med oss och slippa leva under så svåra förhållanden. Men reglerna för anhöriginvandring har blivit allt hårdare de senaste åren, säger Joma Shamia.

Även om intervjun sker med sonen Imad som tolk förstår Joma Shamia redan en hel del av det nya språket. Han går på skolan Nyby vision i Librobäck för att lära sig svenska.
Här i Sverige trivs han ändå bra. Han uppskattar tryggheten och den lugna miljön, något som den som levt i det oroliga Gaza verkligen förstår att uppskatta.

Om han tror att det finns möjligheter att återvända? Joma Shamia skakar på huvudet.
- Jag ser ingen politisk öppning och ingen framtid för människorna i Gaza. Det kommer fortsatt att bli svårt att leva där.

I Sverige fann han trygghet

Joma Shamia känner sig trygg i Sverige. Han kommer från Gaza city och har fått nog av oroligheter. Nu fyller han 60 år.