Anna LindĂ©n sĂ„g dagens ljus i byn Upplanda, ĂstervĂ„la, den 17 juli 1912. PĂ„ tisdag fyller denna pigga dam 100 Ă„r som om det inte vore nĂ„gon konst alls.
I grannbyn Kartan, dit familjen flyttade, drev pappa Albert Pettersson en sĂ„g och en snickeriverkstad som tillverkade stilÂmöbler.
â Bönderna sĂ„gade plankor hos far och det som blev över, vi kallade det för ribb, for jag över med bandsĂ„gen och gjorde brĂ€nnved av, sĂ€ger Anna.
Bröderna Georg och Gösta och Rune fick efter folkskolan arbete i snickeriet som tillverkade alla slags stilmöbler inklusive kyrkbÀnkar.
â I ungdomen ville jag ocksĂ„ bli möbelsnickare, för jag Ă€r ÂhĂ€ndig. Men mor sade ifrĂ„n. Hon var rĂ€dd jag skulle skada hĂ€nderna i sĂ„gen eller planhyveln. I dag skulle det ha varit möjligt för en flicka att vĂ€lja ett sĂ„dant yrke.
I stÀllet lÀrde jag mig handarbeta och baka.
Numera Àr snickeriet i Kartan museum. För nÄgra veckor sedan var Anna dÀr pÄ visning. I ett hörn i verkstaden hade Gösta en snickarbÀnk, och han cyklade in i det sista dit för att arbeta.
Ă
ret 1912 var ocksÄ ett sorgens Är för familjen. Mor Huldas syster och hennes tvÄ barn och make var med ombord pÄ Titanics jungfruresa mellan Southampton och New York:
â Olyckan intrĂ€ffade tvĂ„ mĂ„nader innan jag kom till vĂ€rlden. NĂ€r jag vĂ€xte upp förstod jag att det aldrig kom nĂ„got meddelande som bekrĂ€ftade att de Âomkommit. Men de avhördes aldrig. De bara försvann, det var svĂ„rt för mor.
I skolan var Anna normalÂbegĂ„vad enligt egen utsago. Hon var duktig i att springa kapp och i gymnastiken. Hon minns med glĂ€dje smĂ„skollĂ€rarinnan Lova Svensson och lĂ€raren Sven ÂRosenlund.
â Gösta var dĂ€remot mycket klipsk och Rosenlund sökte upp far och sade till honom att Gösta borde skickas till Uppsala. Men far hade inte rĂ„d och varken han eller Gösta tyckte det var nĂ„gon bra idĂ©.
I mitten pÄ 1930-talet for Anna och vÀninnan Greta Tofters till Stockholm för pigjobb i bÀttre hem för ersÀttningen 30 kronor i mÄnaden plus mat och husrum.
â Det var vanligt pĂ„ den tiden. Vi skulle se litet av vĂ€rlden och tjĂ€na egna pengar. Det var inte sĂ„ dumt. För första lönen köpte jag ett par vackra skor för 29 kronor.
VĂ€l hemma igen gifte hon sig med fotografen Paul LindĂ©n. I mĂ„nga Ă„r hade han sin butik och ateljĂ© hemma i villan i ĂstervĂ„la. Anna var hemmafru med barnen Eva och Kerstin, men dĂ„ de blivit större tjĂ€nstgjorde Anna som slöjdlĂ€rare i skolan. Hon hade ocksĂ„ under en tid barngarderob, det vill sĂ€ga hon sydde klĂ€der till barn i hemmet. 1961 flyttade Anna och Paul till Sundbyberg dĂ€r bĂ„da fick anstĂ€llning hos ÂTidningsstatistik AB.
â Jag rĂ€knade annonser och Paul skötte det fotografiska. Men vi Ă„kte ofta hem, vi hade en Âfritidsstuga i Runnebo, och nĂ€r vi fick pension i början pĂ„ 1970-Âtalet flyttade vi tillbaka.
Paul dog 1983, under sina sista Är mÄlade han tavlor som nu pryder Annas marklÀgenhet pÄ Smedsgatan.
â Och vi reste till Spanien, ÂAfrika, Italien och Norge.
Anna har varit i stort sett frisk och kry, blott de gĂ€ngse barnsjukdomarna, en slĂ€ng av migrĂ€n i ungdomen, blindtarmsinflammationen som botades av doktor Eriksson pĂ„ sjukstugan i ĂstervĂ„la, samt en överkĂ€nslighet för getingstick har hĂ€ftat vid henne. TvĂ„ av bröderna blev ocksĂ„ gamla; Georg, 80, Gösta, 92, men Rune som var yngst, dog redan vid 37.
â Far blev 84 och mor 72. Var jag fĂ„tt min Ă„lder ifrĂ„n vet jag inte.
ĂstervĂ„la var isolerat i Annas barndom. NĂ€r hon och Gösta fick scharlakansfeber var det en Âbonde som körde dem pĂ„ hĂ€stkĂ€rra till tĂ„get i TĂ€rnsjö för Âvidare befordran till Sala lasarett.
NĂ€r Anna var elva Ă„r, alltsĂ„ 1923, fick ĂstervĂ„la sin första Âomnibusstrafik pĂ„ Uppsala och den vĂ„ren for barnen i StĂ€rte pĂ„ skolresa och besĂ„g Domkyrkan och blev bjudna pĂ„ saft hemma hos lĂ€rare Rosenlund som var bosatt i Uppsala. Tidigt blev Anna medlem i missionskyrkan hemmavidÂ, som för övrigt spelade stor roll för hela familjen.
â Mina bröder och jag sjöng i kören, liksom far som var tenor. OcksĂ„ mina barn vĂ€xte upp med det, de sjunger ocksĂ„ i kör.
Anna Lindén besöker fortfarande de flesta gudstjÀnsterna och TrÀff Ljuspunkten i kyrkan.
â Jag saknar mycket nĂ„gon jĂ€mnĂ„rig vĂ€ninna, men jag har som vĂ€l Ă€r fem barnbarn, tio barnbarnsbarn och ett barnbarnsbarnbarn.
Enligt dottern Kerstin Nilsson har Anna alltid en bok pÄ gÄng och ett korsord.
â Jag börjar dagen med radionyheterna klockan 5.30, ser pĂ„ Âtelevision pĂ„ kvĂ€llen. Favoritprogram: Vem vet mest. Och sĂ„ bakar jag mina egna kafferutor, förklarar Anna.
PÄ senaste tiden kan hon bli andfÄdd och trött nÀr hon rensar ogrÀs i den lilla trÀdgÄrden.
â Jag förstĂ„r inte hur det har blivit, sĂ€ger Anna LindĂ©n med glimten i ögat.
Födelsedagen firas med öppet hus i missionskyrkan.