Hon bodde de första fem åren i Adelöv i Tranås kommun, där föräldrarna hade en liten jordbruksfastighet. Familjen flyttade sedan till Tranås. Som barn spelade hon tvärflöjt och var medlem i Tranås gymnastiksällskap. Siv Jönsson tog studenten från Holavedsskolan i Tranås 1982, och under gymnasietiden grundlades hennes intresse för körsång.
– Jag var särskilt bra på matte i skolan. Och särskilt dålig i svenska och historia, ämnen som inte intresserade mig.
Efter gymnasiet gjorde hon ett studieuppehåll och beredskapsjobbade som skolvaktmästare. Därefter for hon som au pair till USA i ett år, och bodde i en förstad till Philadelphia.
– Det handlade mycket om frigörelse. Det var inte så att jag ville till USA utan att jag ville bort hemifrån, säger Siv Jönsson som fortfarande har kontakt med sin amerikanska familj.
Efter hemkonsten jobbade hon på Cloettas chokladfabrik i Ljungsbro. Företaget försåg de anställda med bostad.
– Jag paketerade chokladkakor, tejpade och stämplade dem. Tanken var att få arbetslivspoäng så att jag kunde höja mina poäng till högskolan. Hon ville läsa vidare men visste inte till vad. Hon kollade antagningspoäng och listade yrken med höga poäng: läkare, lärare, ingenjör, apotekare.
Det blev apotekarlinjen, och hit till Uppsala kom hon 1984. Den första tiden i stan minns hon som mörk och blåsig, med ett oupphörligt regn.
– Jag bodde i korridor på Rackarberget, och tyckte att jag jämt stretade i uppförsbacke, säger hon, som sedan engagerade sig i studentlivet, spelade flöjt i studentorkestern Dragskåpet (”tyvärr på utdöende nu”), var vice ordförande för Farmaceutiska studentkåren, satt i kulturutskottet, sjöng i nationskörer och var sånganförare.
– Det var en hemskt kul tid i livet, en rolig utbildning och ett trevligt studentliv, säger Siv Jönsson som var färdig apotekare 1988. Körsången fortsatte hon med, och anslöt sig till kören Voces 1992.
Sitt första jobb fick hon på Giftinformationscentralen. Ett år senare började hon på Kabi Pharmacia och senare vid Läkemedelsverket i Uppsala, där jobbade hon i tio år som farmakokinetiker (som är läran om läkemedels upptag och omsättning i människan).
– Det var roligt med farmakokinetik, och jag ville fortsätta, säger Siv Jönsson.
1998 tog hon kontakt med sin blivande handledare vid universitetet, professor Mats O Karlsson.
– Han har alltid trott på mig, och fått mig att tycka att ämnet är spännande. Jag har alltid haft turen att ha bra och betydelsefulla chefer, både kvinnor och män.
Hon sa upp sig från Läkemedelsverket och blev farmacie doktor 2004. Efter det vikarierade hon som lektor ett par år innan hon fick en tjänst vid Astrazeneca i Södertälje. Men pendelavståndet avskräckte, och hon återvände till Läkemedelsverket. Några år senare blev hon forskare i farmakometri vid Uppsala universitet.
Därmed har hon erfarenhet av att jobba både på myndighet, inom akademien och i näringslivet.
– På myndigheten ser man slutprodukten, tänker på patienten och en säker dosering. Inom akademien handlar det om att ligga i bräschen och hitta nya metoder. Och när det gäller industrin är det pengarna som styr.
– Jag har fått mycket kunskap från alla ställena. Egentligen borde jag jobba på apotek också, eller som klinisk farmaceut på sjukhus. Fast jag vet inte om jag kommer att hinna det, skrattar hon.
Förutom körsång och träning är hon intresserad av friidrott, speciellt släggkastning. Dottern Linnéa som specialiserat sig på slägga började med friidrott 2006, och sedan dess har Siv Jönsson engagerat sig i sporten. Under sommarhalvåret åker hon runt till friidrottstävlingar landet runt för att supporta dottern,
– Hon är den tredje bästa i Sverige, säger hon stolt.