Dagens födelsedagsbarn Paska Nelson föddes i staden Igbo Ukwu i staten Anambra i sydöstra Nigeria. Staden är internationellt känd för sina arkeologiska fynd.
Paska Nelsons pappa drev ett företag i däckbranschen, och han växte upp med två bröder och en syster.
– Jag fick en katolsk fostran, och de katolska traditionerna är mycket viktiga för mig, säger Paska Nelson, som bär ett silverkors i en kedja om halsen. Han är medlem i katolska församlingen S:t Lars i Uppsala, och är noga med att regelbundet gå i mässan.
När Paska Nelson talar om sin barndom minns han gärna sin mormor, en viktig person under hans tidiga år, och som ofta skötte om honom.
– Hon tog så väl hand om mig när jag var liten, säger han, och hans röst mjuknar när han berättar om sin mormor.
– När jag var en liten pojke tänkte jag ofta på att när jag blev stor, då skulle jag ha en familj med fru och barn, och det har jag ju faktiskt uppnått, skrattar han.
Paska Nelson spelade tidigt spontanfotboll med sina kamrater. När han var tolv år gick han med i ett ungdomslag, och började spela under mer strukturerade former. När han stod på toppen av sin fotbollskarriär spelade han forward i ett lag i det nigerianska seriesystemet.
När Paska Nelson hade slutat skolan började han hjälpa till i faderns däckfirma. Men allt oftare gick hans tankar till Europa, en fjärran hägrande kontinent, som han drömde om att flytta till. Han hade en affärsbekant som kände till både Tyskland, Danmark och Sverige.
– Jag var kring 20 när jag började planera att flytta från Afrika. Mina bröder var inte alls inne på samma linje. De gillade inte Europa på grund av vädret. Av min vän fick jag veta att Sverige var det bästa landet av de tre, därför att svenska kvinnor inte är lika rasistiska som tyska och danska, säger Paska Nelson.
Så år 2004 lämnade han Nigeria och kom till Sverige och Arlanda. Han bosatte sig i Gottsunda och började året efter arbeta på McDonald’s, där han fortfarande jobbar kvar, på restaurangen vid Vaksalagatan.
Han arbetar hårt, och är nöjd med det liv han har skapat åt sig och sina barn.
– Jag vill inte gå på bidrag utan tjäna mina pengar själv, även om arbetet har inneburit att jag inte har haft tid att lära mig svenska så bra. Fast jag talar svenska med mina barn. Det är lättare att tala svenska med barn än med vuxna, säger Paska Nelson, vars modersmål är igbo.
Han tillbringar så mycket tid han kan med barnen Milla och Kevin, som är åtta och sex år gamla, och ler när han berättar om dem.
– Vi går ut, läser böcker och går och simmar. Jag vill göra allt för att de ska vara lyckliga tillsammans med sin pappa. Det är över huvud taget viktigt att kunna leva ett trevligt och angenämt liv, säger Paska Nelson.
Även om han själv inte längre är aktiv fotbollsspelare tycker han om att titta på fotboll, och berättar belåtet att hans son snart ska börja spela i ett lag.
– Idrott är en bra fostran, anser han.
Paska Nelson håller sig i form med löpträning, och på sin fritid tycker han om att roa sig med vänner. Han har kontakt med landsmän här i Uppsala, där det finns många nigerianer. Han tror åtminstone i dag att han kommer att stanna kvar här i Sverige:
– Min familj har det bra i Afrika, men jag har mitt liv här, säger Paska Nelson som har besökt släkten flera gånger under åren. Till hans sorg kan hans båda barn, som har en vit mamma, inte besöka sin pappas hemland:
– Den politiska situationen därnere är för farlig, och att barnen dessutom är ljusa gör dem till potentiella offer för kidnappare.