Vi slår oss ner i det inglasade uterummet som vetter mot ett vackert snöhöljt skogsparti. Perra Hansson växte upp bara något stenkast härifrån; huset var tidigare hustru Margaretas barndomshem och själv bodde han på Murargatan, bara ett stenkast bort. De sammanfördes på en fest av bandyspelaren Jan ”Knappen” Berlin.
– Sedan dess har vi varit tillsammans.
Perra Hansson är född i Kalmar. Hans pappa jobbade inom Kooperativa förbundet, vilket innebar många flyttar inom landet. Till Uppsala kom familjen 1958, och hans första spelplan här i stan var grusplanen mellan Murargatan och Gröna gatan. När det var barmark spelade grabbarna fotboll, och när det var is hockey-bockey.
– Två saker styrde spelets längd: när den som ägde bollen måste gå hem eller när vi andra måste göra läxorna, säger Perra Hansson som först spelade i Sirius yngre yngre pojklag i fotboll. Laget tränade blott en gång i veckan.
– Vår tränare tyckte att det räckte. Själv kan jag i efterhand nästan hålla med – jag tycker att barnidrotten i dag är lite väl överorganiserad.
Han tävlade också i friidrott och skridskoåkning, men satsade mest på fotbollen och började spela i Sirius A-lag 1965. Perra Hansson var med 1968 och tog JSM-guld. Sedan tog fotbollen allt mer överhanden, och efter sin karriär som spelare fortsatte han som tränare i fotboll. Han har tränat Sirius herrlag, Bälinges damer och senast damlandslaget mellan 1995 och 2005.
– Många tror att jag är en fotbollsnörd men det stämmer inte. Jag är allätare och tycker om nästan all idrott.
Efter Brantingskolan pluggade Perra Hansson sociologi, psykologi och pedagogik. Han hade slagit barndomens drömyrke lokförare ut hågen (men han äger en mödosamt hopsparad Märklinjärnväg från 50-talet) och alltmer intresserat sig för lärarbanan. Hustrun som i samma veva utbildade sig till lågstadielärare stimulerade honom att 1972 börja GHI:s idrottslärarutbildning. Under sina år som idrottslärare har han sedan jobbat med elever från förskolestadiet till specialhögstadier och -gymnasier, både i Uppsala och Västerås. Han skaffade sig också högsta tränarutbildning inom fotbollen.
Under några år lämnade han skolan för att arbeta som personalassistent på Almqvist & Wicksell i Uppsala.
– Det var en fascinerande arbetsplats, men tyvärr började nedgången snart märkas, inte minst i samband med att almanacksprivilegiet försvann.
Han återvände till skolans värld, nu som skolledare i bland annat Brantingsskolan. Inom fotbollen börjde han träna damer. Första laget, 1990, var Gideonsbergs damer. Han ombads sedan att träna Bälinges damer tillsammans med Kjell Gustavsson.
– Vi kommunicerade med mobiltelefoner stora som resväskor.
Efter tre år i Bälinge fick han en förfrågan från Svenska fotbollförbundet om att arbeta med damlandslaget inför VM 1995 med bland andra biträdande förbundskapten Marika Domanski-Lyfors.
Samma år blev han biträdande rektor på Hågadals- och Malmaskolorna.
– Det var en jättehäftig tid. Jag trivdes otroligt bra som skolledare, säger Perra Hansson, som 2007 erbjöds att bli riksinstruktör vid Svenska fotbollförbundet. Det var ett svårt val.
– Skulle jag fortsätta med ett spännande skolledarjobb eller bli riksinstruktör?
Det blev Fotbollförbundet, där han sedan arbetade i sex år fram till pensioneringen sista december 2013.
– Men jag kommer att fortsätta lite under våren. Annars ska jag ägna mig åt allt det jag inte haft tillräckligt med tid för under mitt yrkesaktiva liv.