Många av alla oss som har svårt för siffror eller bokstäver skulle säkert avundas dagens födelsedagsbarn Linnea Berglund. Hon är synestet, vilket innebär att hon ser alla siffror och bokstäver i färger – ett fenomen som inte bara gör vardagen lite färggladare utan underlättar livet på många områden.
Medan vi slår oss ner i vardagsrummet och katten Loka skyggt slinker i väg mot köket berättar Linnea Berglund att hon länge trodde att alla människor såg siffror och bokstäver på samma sätt.
– Jag har haft synestesi i hela mitt liv, och för mig var det helt självklart. Det är först på senare år som jag har insett att inte alla ser bokstaven M som röd, säger Linnea Berglund, som minns precis hur det gick till. Hon stod med en kompis vid ett låst skåp, och när väninnan glömt koden påminde hon henne: ”blå, blå, vit, röd”.
– Och hon bara: Va?
Linnea Berglund är uppvuxen i Tierps köping. Hon gick på Centralskolan och senare på Aspenskolan. På fritiden umgicks hon med kompisar, och var en av initiativtagarna till Tierps kaninhopparklubb. Hon tyckte också om att spela spel på sin pappas dator, speciellt civilisationsuppbyggande strategispel som Settlers och TA Kingdom.
– Jag gillade att gå i skolan och tyckte de flesta ämnena var intressanta, säger Linnea Berglund, som började spela innebandy i högstadiet, en sport hon gillade bättre än fotboll.
– Det var en slump att jag provade på innebandy. Jag märkte att det passade mig att slippa sparka på en boll utan i stället använda fötterna till att springa och händerna att hålla i en klubba.
Efter nian började hon det naturvetenskapliga programmet på Högbergsskolan (”naturvetenskap var ju det svåraste så det triggade mig lite”), och tog studenten 2002.
Direkt efter sommarlovet började hon som den första i sin familj att läsa vid universitet i Uppsala.
– Jag hade ingen aning om hur det skulle vara, och det kändes lite läskigt i början, men att läsa vidare var självklart. Jag hittade jättemånga intressanta ämnen i kurskatalogen och valde civilingenjörsutbildningen System i teknik och samhälle eftersom den var bredast, med både matematik, biologi och samhällskunskap, säger Linnea Berglund som nu tvingades ge upp sin kära innebandy för studierna – men bara tillfälligtvis som vi snart ska se.
De tre första åren av den fyra och ett halvt år långa utbildningen pendlade hon mellan Tierp och Ångströmslaboaratoriet på Pollacksbacken.
Tiden på Upptåget använde hon till att plugga, och hade som så många andra pendlare två cyklar: en vid Tierps station och en vid Uppsala station.
Tillsammans med en kompis flyttade hon till Uppsala och en studentlägenhet på Kantorsgatan.
På fritiden kunde hon nu åter ta upp innebandyn, denna gång för innebandyklubben Uppsala teknologer, ett gäng studenter och unga forskare.
– Det var jättekul att börja spela igen. Jag hade ju ett sånt sug efter innebandy.
Våren 2007 var Linnea Berglund färdig civilingenjör. Hon jobbade en tid för Proffice på Skatteverket, men sommaren 2007 fick hon en doktorandtjänst med inriktning på ekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet.
– Jag arbetade med nedbrytning av löv och annat organiskt material, och förvarade majslöv och tallbarr i små plastburkar. Sedan studerade jag hur nedbrytningen gick till, och skrev ekvationer om det. Det är sånt man har matematik till, säger hon och skrattar.
Linnea Berglund disputerade på sina nedbrytningsstudier vid SLU i november förra året och jobbade på institutionen fram till årsskiftet.
Disputationen var ”lagom spännande”:
– Men jag behöver ju inte göra det en gång till, säger hon. Precis i dagarna har hon fått ett projektjobb på Institutionen för mark och miljö vid SLU.
– Jag ska modellera hur bland annat vete tar upp radioaktiva ämnen.