Inte en dag utan böcker

En vardagsmorgon i mars är Konditori Savoy en fridens oas. Katarina Ehnmark är inte svår att hitta, med sitt sprakande eldröda hår och en grön, härligt kontrasterande schal med blommönster.
Hon kan med rätta räkna sig som en av Uppsalas kulturprofiler. I många år har hon arbetat med olika bygde- och krönikespel, och "vanvettigt många musikaler, helt oräkneliga" i Uppsalas skolor.
Och självklart har hon ett nytt spel på gång.
- Det är inspirerat av författaren Ola Larsmos bok Jag vill inte tjäna, som bland annat tar upp den omfattande bordellverksamheten i Uppsala under 1800-talet, och de kvinnor som arbetade där. Det var unga kvinnor från landsbygden som lämnade nedslitande, grova sysslor på landet för drömmen om ett bra jobb inne i stan, men som snabbt sögs in i bordellverksamheten, säger Katarina Ehnmark, och det blixtrar i glasögonen när hon berättar om dåtida Uppsalastudenter som närmast regelmässigt friades för gruppvåldtäkter på prostituerade.

Katarina Ehnmark är född i Uppsala, men familjen flyttade tidigt till Göteborg och sedan till Eskilstuna. Hennes pappa var kirurg, och när hon var tio flyttade familjen till Mora, där hon växte upp.
- Vi evakuerades dit efter den tyska invasionen av Danmark 1940. Mina morföräldrar bodde i byn Bastuberg i Floda finnmark. Min släkt har funnits där sedan 1600-talet, och jag och mina två bröder har fortfarande del i gården.
Till Dalarnas finnmark reser hon varje sommar och stannar länge.

Katarina Ehnmark visste redan tidigt att hon ville bli konstnär. Hon lämnade Mora för Uppsala just fyllda 15 för att gå på gymnasium - en bristvara i Mora på den tiden - och inackorderades hos en familj på Nedre Slottsgatan. Hon gick i Uppsala Högre Allmänna läroverk (senare Katedralskolan), en skola hon skulle komma att återse. Sedan läste hon konsthistora och litteraturhistoria vid universitetet.
- Men snabbt blev det alldeles för mycket teater. Jag halkade in på studentteatern och arbetade mest med scenografi.
Därefter följde två år på Konstfack, linjen Allmän målning.
- Så fick jag chansen som elev vid Operans målarverkstad. Det var en fantastiskt rolig tid i livet. Där mötte jag både Sven X-et Erixon, som i den vevan gjorde scenografin till Aniara som var aktuell då, och Stellan Mörner. Jag minns dem väl. De kom gärna till oss målarateljén för att den var så mysig. De höll fester där, och vi som jobbade var förstås medbjudna. Det var självklart hemskt spännande.

Efter åren vid Operan arbetade hon som scenograf på Svenska Teatern i Helsingfors innan hon återvände till Uppsala.
- Det var plötsligt skitsvårt att få teaterjobb, så jag arbetade som lärarvikarie. Jag undervisade i allt utom matte och sång, säger hon och gör två grimaser.
En person som varit viktig i Katarina Ehnmarks liv är nämndemannen Oskar Magnusson på Bastuberg. Han var hennes vägvisare i skogen, och lärde henne om djur och natur.
- Han var en fantastisk person som tog mig med på hallon- och hjortronplockning, visade och berättade om allt vi såg: "Hänne sir du att nån vurti och rivit i barken" - så där höll han på.

Upplevelserna från finnmarken har betytt mycket för Katarina Ehnmark, och dessutom inspirerat henne att skriva en ny bok, en ungdomsbok med arbetsnamnet Äventyr i finnmarken.
- Jag är i princip klar och hoppas kunna langa in manuset till förlaget i april. Idén har funnits länge i mitt huvud. Den handlar om trolldom, skrymt och så finnarna förstås. Det har varit kul att skriva något som utspelas i just den miljön, som jag känner så väl.
Vistelserna i Dalarna om somrarna ger henne också lust att måla, oftast landskap, gärna i indigo-, umbra- och skogsgröna nyanser.
- Jag håller på att måla ihop till en ny utställning. Ofta bearbetar jag de skisser jag gjort i Dalarna under sommaren.
För snart ett kvarts sekel sedan uppfördes hennes första spel, Domkyrkospelet. Sedan dess har det blivit en mängd produktioner, bland annat Gamla Uppsala-spelet, Krönikespelet i Bälinge, Näckens polska och ett spel om Falu Kristine kyrka.

- Intresset för lokala spel är stort, och är ett sätt för människor att engagera sig i sin egen historia, och att dessutom få agera "på plats", som till exempel i Ånghammaren eller Smedjan i Österbybruk.
Katarina Ehnmark har förutom allt annat även hunnit med att införa musikaltraditionen på flera Uppsalaskolor. Sedan operatiden anser hon att musik och teater hör ihop.
- Jag har oftast jobbat med danspedagoger och musiker.
Läsning är en stor källa till avkoppling, liksom akvarellmålning.
- Jag läser helt kopiöst, och kan ibland själv tycka att blir lite väl mycket.
Däremot är film inget för Katarina Ehnmark.
- Der spelar ingen roll om det är på bio eller tv. Jag tycker att det går plågsamt sakta: på film händer allt så långsamt.

Inte en dag utan böcker

Katarina Ehnmark har redan ett nytt folkspel på gång, den här gången byggt på en bok. Nu fyller hon 70 år, och har många bygde- och folkspel i ryggen. Närmaste projekt som landar är en bok: "Den handlar om trolldom, skrymt och så finnarna förstås."