Inte ett år utan hot om nedläggning

Madeleine Öjdeby var ingen duktig skolflicka, och gillade inte skolan särskilt mycket. I dag sitter hon som rektor i Uppsala, och ibland tror hon att hennes yrkesval var ett sätt att "ge igen" och försöka ändra på det i skolan som hon inte tyckte om som barn.
Hon växte upp i den lilla byn S:t Olof på Österlen i Skåne, där hennes pappa hade en matvaruaffär.
- Min bästa kompis bodde på en lantgård, och jag minns hur kul vi hade när vi försökte rida på de breda ardennerhästarna.
Som barn ägnade Madeleine Öjdeby mycket tid åt musik, och började spela piano. Fast skolan tyckte hon som sagt var pest:
- Jag hoppas att ungarna här inte tycker lika illa om skolan som jag gjorde en gång, säger Madeleine Öjdeby, och gör en gest ut mot barnen som är ute på rast på skolgården.

Förutom föräldrarna var farmodern en viktig person i hennes liv: en förebild och ett rättesnöre.
- Så här efteråt inser jag hur mycket hon präglat mig. Jag minns hur hon uppmuntrade mig när jag var i tioårsåldern att tro på mig själv. Farmor var med på den tiden kvinnlig rösträtt var en het fråga, och stod uppe på barrikaderna. Hon upplevde även dramatiska personliga omvälvningar i sitt liv. Ändå behöll hon lugnet och gick rakryggad och värdig genom livet.

Som 16-åring flyttade Madeleine Öjdeby till Lund för att gå en musikutbildning, och utbildade sig sedan till musiklärare och kantor i Stockholm. Hon har undervisat i piano vid Kommunala musikskolan i en mängd svenska orter, från Laholm i Halland till Ångermanland.
- Skälet var att jag och min man ville se oss lite om i landet under de första åren innan vi bestämde var vi skulle bo.
På 1980-talet utbildade hon sig till SO-lärare, detta efter att ha läst in de ämnen hon saknade; musikerutbildningen kom hon in på via musikaliska meriter.
- Jag brukar därför lära mina elever att det är lika bra att lära sig det de ska nu genast. Annars får de betala själv för det, längre fram. Jag vet inte om de lyssnar, men då har jag i alla fall sagt det.

Madeleine Öjdeby fortsatte sedan som syokonsulent i Rimbo, och där fick hon också erbjudande om att bli biträdande rektor. Hon tyckte jobbet var kul och stimulerande, och kände att hon gärna skulle "ta hand om mer" än de sysslor som ingick i tjänsten.
Till Brantingsskolan kom hon som rektor i januari 1997, och hennes första uppdrag blev att skriva en scenariobeskrivning (en sorts konsekvensanalys) för den - också då -nedläggningshotade skolan.
- Under de tretton år jag varit i rektorsområdet har skolan varit nedläggningshotad. Nästan vartenda år sedan dess har jag fått skriva scenariobeskrivningar antingen för Johannesbäcksskolan eller för Brantingsskolan.

Hon har därför exklusiva kunskaper om hur personal och elever agerar när deras skola utsätts för ett yttre tryck.
- Det låter väl konstigt att kalla det en rolig tid, men faktum är att sammanhållningen blir starkare både bland elever och personal när en skola löper risken att läggas ned. Det stimulerar mer än det trycker ned, säger Madeleine Öjdeby, och hon bör ju veta.

Svårast att hantera just nu är de ekonomiska problemen, som hon delar med nästan alla andra rektorskolleger i kommunen.
- Ekonomin är en blöt filt över alla. Behoven är större än pengarna, säger Madeleine Öjdeby som trots allt ändå tänker fira rejält med öppet hus från kl 13 på födelsedagen.

Inte ett år utan hot om nedläggning

Madeline Öjdeby blev det rektor, men hon var själv inte så förtjust i att gå i skolan. Musik, däremot, var kul, och hon började som musiklärare och kantor.