Inte intresserad av att mata duvor

Trots att Per Swartling är pensionär sedan tio år tillbaka arbetar han fortfarande ett par dagar i veckan på Tierps vårdcentral. Han har alltid trivts med sitt arbete och är ännu inte redo att släppa allt.
- Tiden räcker ändå till. Jag har inga behov av att mata duvor. Jag kanske jobbar två dagar i veckan. Men jag har fortfarande fem dagar kvar till annat.

Han beskriver sin karriär som ett privilegium. Men de arbetsuppgifter han har i dag ser annorlunda ut nu jämfört med när han arbetade på samma vårdcentral som chef mellan 1979 och 1993.
- Nu kan jag ägna mig bara åt patienterna. När jag jobbade som chef var det så mycket annat att göra.
Per Swartling har alltid lagt mycket tid och energi på sitt arbete. Ända sedan han började som studieombudsman på läkarlinjen har han dessutom varit fackligt engagerad.
- Det är väldigt roligt att vara med och förändra tillvaron. Jag kan inte bara sitta och vara missnöjd. Det är kul att kunna bidra med det man kan.

En viktig förändring som Per Swartling var med och drev igenom var beslutet om att göra allmänmedicin till en egen specialistutbildning.
- Förr sa man att den som inte kunde bli kirurg eller någon annan specialist kunde alltid bli vanlig provinsialläkare i stället. I dag har allmänläkare mycket högre status.

Arbetssituationen för läkare har förbättrats på många sätt sedan Per Swartling inledde sin karriär. De första åren han jobbade som underläkare hade han ofta jourtjänst och kunde jobba upp mot 60-70 timmar per vecka utan att få kompledigt.
- Det var slitsamt i början. Men det fanns en stor entusiasm på arbetsplatsen.
De långa arbetsdagarna ställde höga krav på Per Swartlings fru som fick sköta det mesta i hemmet.
- Det har blivit mycket bättre i dag. Nu kan läkare vara mer med sin familj.

Efter 14 år som chef i Tierp rekryterades han till Socialstyrelsen där han arbetade med att ge allmänna råd, föreskrifter och riktlinjer för sjukvården. Det var en uppgift som inte alltid var helt okontroversiell och en del beslut stormade det en hel del kring. Bland annat ledde han en utredning om amalgam. Det visade sig då att det inte fanns belägg för att amalgam kunde ge upphov till sjukdomar.
- Då blev jag en måltavla för många arga patienter som inte tyckte att vi tog deras upplevelser på allvar. De betraktade nog mig som en oförstående byråkrat.

Under 70-talet arbetade han vid Medicinalväsendets ansvarsnämnd. Där fick han vara med och ta beslut om anmälda läkare skulle få varningar eller indraget läkarlegitimation.
- Det var ofta svårt att veta var gränsen går. Vi kan inte kräva att man inte får göra något misstag. Ibland kan problemet ligga i organisationen, till exempel om avdelningen är underbemannad.

När Per Swartling inte arbetar ägnar han mycket tid åt sina nio barnbarn, där den senaste familjemedlemmen kom till världen för bara några veckor sedan. Dessutom är han ordförande i sin bostadsrättsförening.
- Ja, det är ju inte värre än att sköta sitt eget hus, fast lite mer.
Det är med andra ord en aktiv pensionär jag har framför mig i soffan i hans vardagsrum. Vi möts en mulen onsdagsförmiddag men han har redan hunnit med att spela tennis på morgonen.
- Jag motionerar regelbundet. Och jag har alltid cyklat överallt i stan. Året runt. Numera har jag till och med dubbdäck och hjälm.

Inte intresserad av att mata duvor

Det har hänt en hel del med den svenska sjukvården de senaste femtio åren. Det kan Per Swartling intyga. Han har arbetat som läkare sedan slutet av femtiotalet och genom sitt engagemang i Läkarförbundet har han också varit delaktig i flera viktiga förändringar för landets läkarkår.