När Ingrid Ragnarsdotter Jajke minns barndomens somrar i släktens fäbod, ”buan” Gräsberget utanför Mockfjärd, lyser hennes ögon, och hennes dalmål blir aningen mer påtagligt. Till ”buan” flyttade familjen så fort skolan slutade, och återvände hem till höstterminen.
– Somrarna på fäboden såg vi fram emot. Det var en speciell känsla att leva så nära naturen. Vi gjorde messmör, smör och ost, och såg sällan till turister. Kom det någon så tyckte vi det var jättekul. Det var en högst levande fäbod och inget sommarnöje, säger Ingrid Ragnarsdotter Jajke som är född och uppvuxen i byn Repbäcken norr om Borlänge.
När hon blev äldre sommarjobbade hon på pensionat Älvnäsgården i Repbäcken, planterade tall och gran åt Bergslaget vid Sör Amsberg och skeppade stål vid färdigvarulagret vid Domnarvets Jernverk.
Ingrid Ragnarsdotter Jajke gick latinlinjen på Högre allmänna läroverket i Borlänge. Hon och hennes storasyster var de första i släkten som tog studenten,
– Jag har alltid tyckt om skolan, men efter studenten kände jag att jag ville ut i världen.
Så hon bestämde sig för att läsa franska ”för att det är ett så vackert språk”. Och var gör man det bäst om inte vid Sorbonne i Paris? Dit anlände hon hösten 1967 som au pair, för att läsa franska.
– Det var en fantastiskt roligt tid. Vi var ett stort gäng internationella studenter som brukade träffas.
I maj 1968 kom studentrevolten i den franska huvudstaden. Men några nostalgiska, studentrevolutionära minnen kan hon inte förmedla:
– Jag som kom från lugna Sverige tyckte att det var skrämmande med dessa enorma, obegripliga krafter som kom loss den där våren i Paris.
När hon kom tillbaka läste hon tre betyg franska i Uppsala med planer på att bli lärare.
På 1960-talet var det mycket svårt att komma in på lärarhögskolan, så hon sadlade om och tog i stället en civilekonomexamen. Under studieåren var hon mycket engagerad i V-Dala nation.
– Tiden på V-Dala har gett mig vänner för livet.
”Det verkade roligt”, är en fras hon ofta upprepar under intervjun, och det gäller alla hennes engagemang genom livet: orienteringen, Kvinnliga bilkåren, flygcertifikatet, älgjakten, fäktningen och judon – även om hon inte minns om det är blått eller grönt bälte hon ligger inne med. Tankarna på ett flygcertifikat väcktes redan i samband med studentexamen, då hon fick en flygtur med en flygande svåger i present.
– Och jag tyckte det var så häftigt och spännande. När jag kom till Uppsala sökte jag mig ut till Sundbro, där jag tog mitt certifikat, säger Ingrid Ragnarsdotter Jajke som i samma veva lärde sig att fäktas vid Fyrishov.
– Inom fäktning måste man vara otroligt snabb. Matcherna är väldigt korta ...
Skidåkning är dock favoritsporten nummer ett. Hon har åkt skidor sedan barnsben, och deltog i första Tjejvasan 1988. Det har blivit 21 lopp sedan dess.
– Tjejvasan är ett test på hur pigg jag är. Det är trevligt med små ”morötter” för att hålla i gång, säger Ingrid Ragnarsdotter Jajke som även genomfört tre Tjejklassiker, senast för ett par år sedan.
Efter sin examen jobbade hon först som revisor vid ett mindre företag, och fortsatte sedan som ekonom vid ett av storbyggaren Anders Diös fastighetsbolag.
Men i samband med fastighetskraschen i början av 90-talet brakade marknaden ihop. Då startade hon eget företag och jobbade som konsult och chefsrekryterare i Stockholm i ett par år.
– Jag headhuntade chefer. Det var en riktigt intressant värld må du tro.
I dag arbetar hon med forskningsfinansiering av internationella EU-projekt vid Grants Office vid SLU. Hon trivs med jobbet och sin rika, mångfasetterade fritid. Sedan många år är hon medlem i en bokcirkel som läser fem franska böcker på ett år. När vi träffas har hon just kommit från sommarhuset i Småland, och har redan börjat ägna höstens älgjakt en och annan tanke.
– Min man jagar i Småland. Själv jagar jag med ett jaktlag hemma i byn.