"Jag känner att jag verkligen gör nytta"

Hennes ensamstående mamma arbetade som nanny hos en engelsk familj i Lusaka i Zambia under kolonialtiden. 40 år senare sitter Joyce Hangandu Sommar som biomedicinsk analytiker på en helt annan kontinent.
Hon minns sin barndom med glädje.
- Jag känner mig privilegierad som hade en sådan bra uppväxt trots att mamma var ensam med oss. Hon kämpade på; det är ingen myt att det är den starka afrikanska kvinnan som håller ihop hem och familj.
Joyce Hangandu Sommar fick ibland leka med de engelska barnen i deras trädgård; det brittiska inflytandet var starkt, och hon gick själv i engelsk skola. Även om de flesta lärare var infödda härskade det strikta brittiska skolsystemet som innefattade bland annat skoluniform.
- Vi flickor hade blå klänning, vit blus, vita strumpor och svarta skor.

Joyce Hangandu Sommar tyckte om skolan. Eftersom hennes mamma inte hade någon utbildning var hon angelägen om att barnen skulle få det.
- Men det var långt dit. Jag gick en mil om dagen. Vi var en grupp barn som brukade gå tillsammans. Någon klocka hade vi inte, utan gick efter solen.
När hon var nio år gifte hennes mamma sig med en svensk man. Han var i Zambia med Sidauppdraget att anlägga vägar och kraftstationer.
Joyce Hangandu Sommars stora dröm som barn var att bli flygvärdinna.
- Jag tyckte det var ett jätteglamouröst jobb där man skulle få åka runt i världen och se massor av länder, bära tjusig uniform och ha massor av smink. Men så en dag träffade jag en flygvärdinna som berättade sanningen: att det är som att jobba på restaurang, fast mycket trängre och besvärligare.
Joyce Hangandu Sommar var inte helt obekant med Sverige, och när modern gift sig träffade hon många svenskar i Zambia.
- Och så läste vi i skolan om europeiska länder, deras odling och klimat. Redan i Zambia visste jag hur det gick till att fira jul och midsommar, skrattar hon.

På den tiden genomgick alla zambesiska ungdomar, både flickor och pojkar, genomgå en 20 månader lång militärutbildning, "ett misslyckat regeringsprojekt", beskriver hon.
Så när hon var 17 lämnade hon landet och flyttade 1978 till Sverige, där hennes storasyster redan bodde. Första tiden bodde hon i Alerum i Skåne, hos bönder som inte kunde engelska. Joyce Hangandu Sommar läste en intensivkurs i svenska vid Folkuniversitetet.

- Svenska är ett svårt språk, men eftersom jag hade engelska som grund gick det lättare för mig än för många andra.
Det var under en praoperiod på Konsumentverket som hon började känna att det var labbarbete hon ville ägna sig åt.
- Vi testade bland annat matprover från restauranger. Det var intressant och spännande, och jag kände att det här vill jag göra i framtiden. Tanken var att jag skulle återvända och omsätt a mina kunskaper i praktiken i mitt eget land.
Även om det inte blev så arbetade Joyce Hangandu Sommar som frivillig på ett lepralaboratorium i Addis Abeba i ett år.

- Min dåvarande pojkvän jobbade för FN, och jag reste med som medföljande. Jag arbetade ute på fältet. Metoderna var enkla, vi tog blodprover och jämförde färgen med ett pappersark, en provkarta med olika röda nyanser. Det var riktigt primitivt.
Sitt nuvarande arbete på Rudbecklaboratoriet tycker hon om därför att det är så konkret.
- Jag känner att jag verkligen gör nytta. Vi letar efter saker som är fel, och det kan handla om liv eller död.

"Jag känner att jag verkligen gör nytta"

Joyce Hangandu Sommar kom från Zambia till Sverige som 17-åring. Intresset för labbarbete började under praoperioden på Konsumentverket, där man undersökte mat från restauranger.