Det finns vissa samtal som är gruvsamma innan. Första gången jag ringde till Jakob var det så. Det kändes svårt att ringa till en främmande 25-åring och be att få intervjua honom om hans sjukdom, obotlig hjärncancer. Det blev en extra kopp kaffe för att skjuta upp samtalet. Fast det var onödigt. En otroligt positiv och lättsam person svarade i luren. Ni vet känslan: ”Det var som om vi känt varandra hela livet.” Bara efter några meningar. Från att ha varit orolig såg jag fram emot att få träffa Jakob, han gav intryck av att vara en varm person.
Vi pratade mycket om musik. Jakob älskade att gå på konserter. Senast i förra veckan la han ut ett inlägg på sociala medier om att han var på Thåströms konsert i Botan. Då jublade hans följare.
Läs reportaget: Han lever i dödens skugga
När Jakob var 21 år och på besök hos sin mormor drabbades han av en första kramp och den kom att följas av sprängande huvudvärk. Han trodde att det berodde på den press och svåra sorg som han upplevt sedan hans äldre bror hade begått självmord. Men tack vare en empatisk sjuksköterska på sjukvårdsupplysningen, tog han efter en tid kontakt med akuten, trots att han inte ville besvära dem i onödan. Det ledde till diagnosen att han hade en fem centimeter stor tumör i hjärnan och att den gick att operera. Operationen lyckades men den borttagna tumören visade sig vara glioblastom som är den allvarligaste formen av hjärntumör, en obotlig sjukdom med ett snabbt och aggressivt förlopp.
Läs uppföljningen: Bara månader kvar att leva
När vi träffades första gången för ett år sedan hade Jakob redan då levt dubbelt så länge som den överlevnadsprognos han hade fått. Jakob krigade mot sin sjukdom! Den gången berättade han, att han hade hittat en vilja att överleva, en kraft inom sig som han inte trodde fanns. Den kraften kom han att använda konstruktivt. Samtidigt som han genomgick de tuffaste behandlingar och ytterligare en svår hjärnoperation, startade han en insamling för forskning om hjärntumörer. Målet var att få in 25 000 kronor men det blev 34 000 kronor till Hjärnfonden. Han deltog i tv-galan ”Tillsammans mot cancer” som drog in 63,5 miljoner kronor.
Jakob var hela tiden öppen om sin sjukdom och delade generöst med sig av sitt liv på sociala medier som Facebook och Instagram. Där hade han tusentals följare och inläggen fick ofta mer än hundra kommentarer.
Han skrev för att kämpa mot cancer men gav också oss följare tragikomiska skratt och fick oss att fundera över hur vi levde våra liv. Inläggen avslutades mer än sällan med orden: ”Ta hand om varandra.”
Möjligen för att han visste hur betydelsefulla människor är för varandra. Jakobs syster, Isabelle Fondelius, är den som har stått tätt intill hans sida genom fem år av svår sjukdom.
Han gav cancer ett ungt ansikte. Men också ett argt ansikte. ”Fuck cancer” som är föreningen Ung cancers motto gjorde han till sitt. Genom föreningen fick han stöd och nära vänner som förstod hans mardrömslika situation. Jakob Nordström Fondelius ville öppna våra ögon, avstigmatisera cancer, få oss att våga prata om den och visa att det är okej att hata sjukdomen.
Natten mot torsdagen 9 juli avled Jakob Nordström Fondelius. Åtminstone 50 år för tidigt.