Bosse är född i Falun och växte upp i Hofors, där hans far drev ett snickeri och sålde möbler vid sidan av.
– Farsan var finsnickare och själv var jag sämst i klassen på slöjd. Jag minns att det förvånade min slöjdlärare mycket.
Sin första stora musikaliska upplevelse fick han som sjuåring, då skolan gick klassvis till Folkets hus för att lyssna till blåsorkestern Klippan. De stora blanka mässingshornen fascinerade honom, liksom de vita mössor som orkestermedlemmarna bar.
– Jag ville också ha vit mössa och spela horn i en orkester, säger Bosse, som dock fick nöja sig med att börja spela klarinett när han var tolv. Han tyckte ljudet från instrumentet var pipigt och fult, men fick bita i det sura äpplet.
– Kanske jag kunde byta upp mig till horn sedan.
Men när Bosse började lyssna på Benny Goodman och Artie Shaw insåg han att klarinetten nog ändå hade en framtid, och började öva seriöst.
– Genom hela livet har jag levt på mitt gehör. Jag är en dålig notläsare men har bra musiköra, sammanfattar han.
Efter realen pluggade han vidare mot föräldrarnas vilja – de hade förstås tänkt sig att han skulle ta över familjeföretaget – och tog handelsstudenten 1953.
– Men jag tänkte redan innan ”Aldrig möbler!”, och skaffade utbildningen för att jag skulle slippa från möbelhandlandet.
I stället tog jazzmusiken över allt mer.
– Jag brukar säga att jag hade tur som föddes på rätt sida om popmusiken eftersom jag hann få en dos jazz innan popen kom.
Efter lumpen fick Bosse kontakt med olika jazzband i Stockholm och började spela på heltid. I fem år spelade han som professionell musiker med flera av landets ledande jazzmusiker. Men i början av 60-talet förändrades arbetsmarknaden dramatiskt.
– Italienska dansband och popband tog över. Swingen och jazzen försvann.
Själv återvände Bosse hem till Hofors för att ändå pröva vingarna i möbelbranschen, och mottogs som den förlorade sonen. Han startade sitt entreprenörskap i branschen och byggde upp företaget till ett av Sveriges största möbelvaruhus, gifte sig och bildade familj. Under den här intensiva perioden i hans liv, mellan 1962 och 1976 låg klarinetten på hyllan.
– Jag kallar den tiden min tysta period, säger Bosse, som sedan drev Tigréns Möbler AB i Hofors i 40 år.
Under sina år i möbelbranschen har han fått många kontakter, inte minst i Uppsala, och valde också att flytta hit som pensionär. Han återupptog jazzen och har sedan mitten av 70-talet spelat i många olika konstellationer och band, på jazzklubbar i Sverige och utomlands, gjort radioframträdandet och gett ut skivor samt medverkat i otaliga festivaler. Han har gjort 135 spelningar utomlands, i 18 länder, och mött mängder av jazzlegender – ja, så där fortsätter det.
Senast spelade han under Trettondagsjazzen i Gävle, och 5 februari ska han spela på Stampen i Stockholm med högprofilerade Stockholm Jazz Trio (Daniel Tilling, Jan Adelfelt, Jesper Kviberg samt nya stjärnskottet Joel Svensson på piano).
– Det känns som ett fint kvitto på att jag fortfarande har klös i klarinetten, säger Bosse som ännu efter 60 år är fascinerad av jazzens harmonier och rytmer.
– Och så är det är en så fantastiskt levande atmosfär att vistas i, med musikanter som talar till varandra genom sina instrument.