Vi träffas hemma hos honom i lägenheten i seniorboendet Skogsblomman. Med på intervjun sitter hustru Agneta och dottern Lisa; Sten drabbades av en stroke för sju år sedan och hittar därför inte alltid orden. Men hans kärleksfulla familj hjälper till när afasin hindrar honom från att säga det han vill.
Sten växte upp i en stor familj i Åmål. Hans pappa drev skoaffären Karlströms skor (som existerar än i dag) och hans mamma var textillärare. Friluftsliv, främst inom scouterna, var viktigt under Stens uppväxt.
Detta intresse fortsatte senare att vara betydelsefullt för Sten när han sedan fick egen familj.
– Jag åkte på scoutläger till bland annat Skottland och England, samma år som drottning Elizabeth kröntes. Där fanns scouter från många länder, USA, England och Kanada, minns Sten, som också var sportintresserad och spelade mycket ishockey som pojke.
Hans pappa hade en fin träbåt i Vänern, och sjölivet lockade honom såpass att han funderade lite på att bli ”något med båtar”, kanske kapten.
– Fast jag visste nog ganska direkt att jag ville bli doktor, säger Sten.
Han var duktig i skolan, speciellt i na-ämnen, och 1960 började han läsa medicin här i Uppsala.
Under studieåren engagerade sig Sten kraftfullt i nationslivet på Värmlands nation, och var bland mycket annat nationsfotograf i flera år. Han har alltid tyckt om att fotografera och har fortfarande kvar sin kära Leica.
– Att vara nationsfotograf var ett trevligt arbete. Fast man fick ju å andra sidan se ganska mycket av festandets baksidor också, säger Sten som under studieåren även var starkt engagerad i Uppsala filmstudio. Styrelsen besökte flera europeiska städer, däribland Prag, för att titta på film.
Sten valde tidigt under utbildningen för att specialisera sig på ortopedisk kirurgi.
– Jag tyckte att ortopedi var det mest intressanta. Det var roligt att operera, det har jag alltid tyckt, säger Sten med eftertryck. Han funderade visserligen ett tag på att disputera, men gillade jobbet för mycket för att ägna sin tid åt en avhandling. Sten började sin läkargärning på Akademiska sjukhuset, och fortsatte sedan på Samariterhemmet. Han ler när han berättar om åren där.
– Det var en fin tid i livet, med trevliga arbetskamrater. Vi jobbade bra och effektivt, och operationsköerna kortades radikalt. Alla trivdes – och kanske var det därför avdelningen stängdes, säger han ironiskt.
Sten har även hunnit med att arbeta som marinläkare vid Karlskrona och Berga örlogsbaser, och återknöt därmed till sin gamla dröm om ”något med båtar”. Han har även varit läkare vid Sätra brunn, där han 1977 träffade sin blivande hustru Agneta som var arbetsterapeut. De bosatte sig senare i Vänge, ”i en villa granne med skogen”
– Det är bra många par som träffats på Sätra brunn under åren, säger han. Efter tiden på Samariterhemmet följde många år som ortopedkirurg på Enköpings lasarett, där han opererade höfter och knän.
– Vi var ett trevligt, socialt och sammansvetsat gäng. På den tiden hade vi doktorer mindre administration och mer tid för patienterna.
Privat har Sten varit en händig person som gjort allt från att tapetsera och gå matlagningskurser till att bygga avancerade modeller av bilar, båtar och flygplan.
I dag är modellbygget för pilligt, så i stället bygger han stora, fascinerande legomodeller, lägger pussel och läser bland annat UNT på sin läsplatta.