Symptomatiskt för samtalet Ă€r att vi talade betydligt mer om fotboll och bandy Ă€n om hans medicinska forskning, som han fortfarande bedriver, om Ă€n i lĂ€gre takt Ă€n förr. Tom Saldeen Ă€r född i Stockholm men vĂ€xte upp och gick i skola pĂ„ anrika Karolinska lĂ€roverket. Kemi blev under skolĂ„ren ett av fritidsintressena och han drömde om att med kemins hjĂ€lp lösa cancerns gĂ„ta. Ett annat fritidsintresse var fotboll och han Ă€r sedan lĂ€nge medlem i Ărebro SK. Han började lĂ€sa medicin i Lund, dit örebroare ofta sökte sig pĂ„ den tiden och kom dĂ€r i kontakt med studentlivet pĂ„ VĂ€rmlands nation.
Studentlivet förde ocksÄ med sig annat. PÄ första jullovet under Lundatiden tillfrÄgades han av sitt gamla bandylag om han kunde spela ett par matcher. Laget hette SGU, vilket utlÀses Sveriges Godtemplarungdom.
â Men jag kĂ€nde mig inte som nĂ„gon godtemplarungdom lĂ€ngre, sĂ„ jag tackade nej, berĂ€ttar han med viss förtjusning.
Detta jullov mĂ„tte ha varit hĂ€ndelserikt, för han fick dĂ„ ocksĂ„ auskultera, det vill sĂ€ga följa med arbetet, se och lĂ€ra, pĂ„ Ărebro lasarett. HĂ€lften av tiden skulle tillbringas pĂ„ obduktionsavdelningen men problemet var att det inte fanns nĂ„gon patolog dĂ€r som kunde utföra obduktionerna.
â De första dagarna fick jag hjĂ€lp av nĂ„gra kirurger, men sĂ„ smĂ„ningom fick jag ta hand om det pĂ„ egen hand, minns Tom Saldeen.
Han lÀrde sig sÄ mycket under den tiden att dÄ tiden kom för patologistudier i Lund blev hans professor sÄ imponerad av hans kunskaper att han pÄ stÄende fot erbjöds en vÀlbetald tjÀnst att undervisa andra medicine kandidater och ocksÄ en forskningsuppgift inom cancerforskningen.
Forskningen ledde till en doktorsavhandling och en docentur i patologi 1963 och dessförinnan hade han blivit legitimerad lÀkare. DÀrefter började han arbeta pÄ thoraxkirurgen.
â Men det var lĂ„nga arbetsdagar och ingen tid för forskning, sĂ„ jag började fundera pĂ„ att söka mig till Uppsala, dĂ€r Viking Olof Björk skapat en fin forskningsmiljö.
I samma veva fick han emellertid ett erbjudande att ta hand om den nystartade rÀttsmedicinska verksamheten i Uppsala och efter stor tvekan lovade han att pröva pÄ verksamheten under en termin.
â Och trivdes jag inte, sĂ„ hade jag i alla fall kommit nĂ€rmare Viking Olof Björk, resonerade han.
Han blev kvar i 37 Är, varav 34 som professor. Ett av de första fallen han fick ta hand om var en patient som dött pÄ thoraxkirurgen i en egendomlig lungskada, som han fick lov att erkÀnna att han inte kÀnde till.
Men han lovade att Äterkomma nÀr han visste.
â Det tog 17 Ă„r och lika mĂ„nga avhandlingar innan vi kunde lĂ€mna svaret och föreslĂ„ orsak, profylax och behandling, sĂ€ger Tom SalldĂ©n.
Under dessa Är blev han ocksÄ proinspektor och sedan inspektor vid Södermanlands-Nerikes nation.
â Den tiden var fantastiskt rolig. UmgĂ€nget med unga studenter gjorde att man nĂ€stan kĂ€nde sig som student sjĂ€lv. MĂ„nga av Ă€mbetsmĂ€nnen har blivit vĂ€nner för livet. Jag började gĂ„ pĂ„ deras 30-Ă„rsfester och liknande. Nu börjar deras 60-Ă„rsmiddagar nĂ€rma sig, sĂ€ger han och förstĂ„r inte riktigt hur tiden har kunnat gĂ„ sĂ„ fort.
Lite lÀttare att förstÄ tidens flykt fÄr man om man betÀnker att han, vid sidan av det redan omtalade, har hunnit med att vara adjungerad professor vid Harvard-, Brown-, Florida- och Arkansasuniversiteten i sex Är och att hans forskningsresultat har publicerats i 800 vetenskapliga publikationer och resulterat i ett flertal patent.
Tiden gÄr ju fort nÀr man har roligt.