– När jag var liten brukade min släktingar säga till mina föräldrar att Eva pratar så mycket att hon blir nog politiker.
Prata kan hon fortfarande och politiker blev hon. Hon tar emot i hyresrätten i centrala Uppsala där hon och maken Roland numera bor ensamma sedan dottern flyttade till Lund för att studera. Av samma anledning flyttade Eva Edwardsson själv till Uppsala från barndomsstaden Södertälje för 30 år sedan.
– Jag visste inte vad jag skulle bli men pratade med en syo-konsulent som tyckte att jag skulle läsa juridik. Jag gick till biblioteket och lånade en bok om civilrätt och sedan bestämde jag mig och flyttade hit och började plugga, berättar hon.
Som gammal elevrådsordförande och allmänt engagerad person satt Eva Edwardsson snart med i studierådet på Juridiska institutionen och senare engagerade hon sig i kårpolitiken för det partipolitiskt obundna partiet Uppsala universitets studenter.
Halva 1989 var hon studentkårens ordförande (hon efterträddes av Anders Borg), men det skulle dröja ytterligare tio år innan hon gav sig in i den riktiga politiken. Men 1999, efter att hon hade skrivit en tidningsinsändare om barnomsorgen, uppvaktades småbarnsmamman Eva Edwardsson av Folkpartiet. Hennes man var medlem i partiet sedan tidigare och inför valet 2002 stod de med på var sin lista. Han för landstingsfullmäktige och hon för kommunfullmäktige.
– Vi hade ganska mycket annat då så båda hade bett om att inte stå på valbar plats. Men det gick så bra för partiet i valet att vi båda kom in ändå.
På Juridiska institutionen skulle Eva Edwardsson med undantag för ett par korta avbrott bli kvar ända tills hon var 47 år. Efter flera år som lärare och forskare utsågs hon då till domare i Kammarrätten i Stockholm.
– Jag hade provat på att jobba som adjungerad domare och till slut bestämde jag mig för att söka nästa gång ett domarjobb dök upp.
Att byta ett relativt fritt jobb med promenadavstånd till jobbet och möjlighet att jobba hemifrån till ett schemabundet jobb med pendling och begränsade möjligheter till distansarbete visade sig även ha sina fördelar.
– Det är skönt att mitt civila jobb är väldigt strukturerat. Det öppnar för den schemamässigt mer kaosartade tillvaron som politiken innebär säger hon.
Kombinationen av Eva Edwardssons båda roller som politiker och jurist kom att spela huvudrollen i turerna kring Uppsala kommuns inblandning i Gränby arena, som fick stor uppmärksamhet i media. Eftersom hon ansåg att kommunens agerande stred mot reglerna gick hon emot alliansens linje i frågan.
– Det var påfrestande att bli så isolerad och kritiserad som jag var då. Men jag kände att jag hade handlat efter min övertygelse och jag hade stöd av familjen och ett roligt jobba att gå till.
Desto enklare har hon haft att kombinera sitt stora kulturintresse med politiken i rollen som kulturnämndens ordförande de senaste fyra åren.
– Det är det roligaste politiska uppdraget man kan ha, även om man får slåss för att få sin del av budgeten. Ja, det är viktigt med äldreomsorg och barnomsorg, men kulturen är också otroligt viktig efter som den bidrar till en vi-känsla för alla som bor här och om vi ser vad som finns kvar i dag från tidigare generationer och samhällen så är det just olika kulturyttringar.
Eva Edwardsson hoppas få fortsätta med kulturpolitiken när hon nu går över i oppositionsrollen.
– Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har alla en intressant kulturprofil och jag ser fram emot att få höra mer om vilka kulturfrågor de vill driva i Uppsala, säger hon.