I hela sitt liv har Camilla Ekwall firat sin födelsedag på samma plats och på samma sätt: i sommarhuset i Fiskebäckskil i Bohuslän, med blomsterkrans i håret, skaldjur och jordgubbstårta. 50-årsdagen blir inget undantag, försäkrar hon, medan hon bjuder på körsbär och mineralvatten i sin trädgård.
Hon växte upp på Murkelvägen i Norby med mamma, pappa, storebror och storasyster. Hon dansade, spelade tennis, åkte konståkning, var medlem i Uppsalaflickorna, och umgicks med egna och systerns vänner.
– Det var ett akademiskt hem. Min pappa, som inte längre lever, var professor på Ultuna och min mamma sjukgymnast, chefsinstruktör för personal och senare i livet hedersdoktor. Båda har präglat mig mycket, på olika sätt.
Hennes mamma arbetade på Folke Bernadotte-hemmet, där det fanns integrerad förskola med funktionshindrade och friska barn.
– Jag var lekisbarn där, så den världen blev tidigt min. På ett naturligt sätt lärde vi oss vad det innebär att vara handikappad.
Efter Malma- och Valsätraskolorna fortsatte hon på Lundellska, en ambitiös elev som studerade flitigt, spelade piano och tränade varje dag.
– Jag var otroligt intresserad av skolarbetet och nyfiken på ny kunskap. Så är det fortfarande, säger Camilla Ekwall, som efter gymnasiet tillbringade ett år i Wisconsin på ett stipendium från Sverige-Amerikastiftelsen.
Hon talar kärleksfullt om sin pappa som kom från Värmland och hade en känsla för litteratur, särskilt poesi.
– När jag var tonåring satt vi ofta och läste dikter tillsammans. Därför kan jag fortfarande många utantill, speciellt av Fröding eftersom pappa är född i Brunskog. Författaren Tage Aurell från Mangskog var en släkting till honom. Pappas känsla för litteratur har präglat mig mycket.
Hon återvände till Uppsala 1983 och läste juridik en termin:
– Jag trivdes bra med kurskamraterna, men för mig var det helt fel ämne.
I stället bestämde hon sig för att satsa på ett yrke med människor i centrum, och var därmed inne på sjukgymnastspåret igen.
– Genom mamma hade jag ju vuxit upp med träning och hälsa. Dessutom ville jag ha en stor familj, och såg att det skulle gå bra att kombinera med sjukgymnastyrket.
Så hon utbildade sig till sjukgymnast här i Uppsala.
– Jag älskade jobbet från första dagen, och har bara blivit mer och mer intresserad, säger Camilla Ekwall som har jobbar i yrket i 27 år. Efter några år på vårdcentral fick hon en tjänst på Akademiska sjukhuset. Sedan dess har hon arbetat med att utveckla yrket och specialiserat sig inom det neurologiska, sjukgymnastiska området.
– Jag har fördjupat mig inom olika specialområden som huvudvärk, yrsel, nack- och ryggproblem, nervskador, ansiktsförlamning och Huntingtons sjukdom. Min kunskap använder jag för att stötta andra, privat och professionellt, säger Camilla Ekwall som ser det som en stor förmån att få arbeta med att hjälpa människor till bättre hälsa.
– Det känns stort när en patient säger: Om du inte hjälpt mig vet jag inte hur det skulle ha gått för mig.
I dag kombinerar hon det kliniska arbetet på Akademiska med att arbeta som universitetsadjunkt och undervisning.
– Jag älskar att vara lärare och tycker jättemycket om mina studenter. De får mig att känna mig levande.
Födelsedagen ser hon fram mot som ”kanske början på något riktigt bra”:
– Det känns som en spännande fas i livet. I många år har livet varit fyllt av studier, barn och jobb. Nu väntar något nytt, en tid att förhoppningsvis njuta av livet fullt ut, säger Camilla Ekwall innan hon tar med sig sina tre ännu hemmavarande söner på ett gympass.
– Ofta åker vi och tränar tillsammans hela familjen. Det är jätteroligt och stimulerande!