Känner sig hemma i skogen

Efter bara tre dagar i Örebro kände tyskfödda Gabriele Bodegård att Sverige var landet hon ville bo i. I dag arbetar hon med det som intresserar henne mest: människor och skog.
På slingrande vita vintervägar letar vi oss fram bland snötyngda träd. I skogsbrynet bor, som sig bör, skogsvetaren Gabriele Bodegård och hennes make Johan.

Hon är född i Karlsruhe, och drogs redan som barn till djur och natur. Medan Gabriele Bodegård serverar kaffe förklarar hon frankt att hon lämnade Tyskland för att hon inte trivdes med mentaliteten hos folk i södra Tyskland. Medan talgoxar och blåmesar kalasar på fågelbordet utanför köksfönstret förklarar hon sig:
- Det är ett hierarkiskt samhälle, alla ska hålla sig på sin plats och man niar varandra. Människor är rätt småborgerliga. Jag funkade inte i det samhällsklimatet.

När hon var klar med sin lärlingsutbildning flyttade hon till Italien för att jobba.
- Jag bodde mitt i Florens och kände hela tiden starkt att jag inte var någon stadsmänniska.
I september 1995 besökte hon för första gången Sverige och Örebro för att hälsa på sin förste makes bror som är gift med en svensk kvinna.

Nästan genast uppfattade hon Sverige som ett land där hon kunde tänka sig att bo.
- Efter tre dagar ville jag flytta hit. Här kan man vara sig själv, folk är mer avspända.
Gabriele Bodegård flyttade till Sverige i november 1995. Hon och hennes dåvarande make sa upp sig från sina jobb i Karlsruhe och packade sina ägodelar i en container för vidare befordran Sverige.

Hon kunde inte läsa svenska på svenska för invandrare, sfi, så i stället lärde hon sig språket av sina arbetskamrater på sitt första jobb, ett tryckeri i Örebrotrakten
- Vi var ett tiotal tjejer som jobbade med att blada reklam.
Tryckerijobbet var knappast ett framtidsyrke, så hon när arbetsförmedlingen i Fjugesta föreslog att hon skulle läsa vidare på komvux funderade hon lite extra på det.
- Först uppfattade jag idén som usel. Jag hade hatat skolan hemma i Tyskland och hade riktigt dåliga betyg.
Men hon gav med sig och satte igång att plugga. Det gick oväntat lätt:
- Jag hade total torka i huvudet och sög i mig allt som en svamp.

När hon läst in grundskolekompetensen började hon på skogsvetarprogrammet i Umeå.
- Det var ofattbart kul att läsa. Redan innan jag var klar med min examen fick jag jobb på Skogsstyrelsen i Uppsala som rådgivare inom naturvård.
I jobbet ingick att träffa markägare i norra Uppland för rådgivning och information.
Därefter fick Gabriele Bodegård anställning på SMF-Skogsentreprenörerna, där hon i dag är företagsutvecklare. Hon jobbar huvudsakligen hemifrånoch uppskattar att då och då komma på besök hos länets skogsföretagare.
- Jag ville vara lite friare i mitt arbete än jag varit på Skogsstyrelsen, och inte hela tiden hänvisas till lagboken. Jobbet går ut på att hjälpa företagare att utvecklas. Jag kan själv inget om skogsmaskiner, men däremot en del om ledarskap.

Hon talar entusiastiskt om svenska skogsarbetare, hur professionella och duktiga de är.
- De gör ett fantastiskt jobb, ett jobb som sällan syns. Skogen är en stor del av Sveriges BNP och den femte största råvaran. Maskinförarna som kör de stora skogsmaskinerna måste ta fler beslut i sitt jobb än en JAS Gripen-pilot.
Gabriele Bodegård uppskattar skog på många sätt, och vistas ofta där.
- Skogen är alltid skiftande och aldrig sig lik. När jag vandrar i skogen ser jag alltid något där som inte fanns dagen innan. Jag hör nya fåglar och det är alltid något som händer. Mina katter följer gärna med mig på skogspromenader i omgivningarna.

Känner sig hemma i skogen

Gabriele Bodegård kände sig hemma redan den första gången hon besökt Sverige. Bara några månader efter det flyttade hon hit.