Känsla för körsång

Lena är född i Stockholm, men familjen flyttade efter något år till Söderfors, där hennes pappa jobbade som ingenjör. När hon var nio år flyttade familjen till Sandviken. Musiken blev allt viktigare, och hon började spela tvärflöjt.
– Livet gick mycket ut på att spela flöjt. Jag skulle få en plats i en orkester just när vi flyttade igen – till Brasilien, där pappa fått jobb.
Hon fortsatte spela flöjt och gick i en katolsk amerikansk skola i stället för högstadiet i Sandviken.
– I efterhand inser jag att det var ett större steg att flytta från Söderfors, med 3 000 invånare, till Sandviken med 40 000 än att flytta från Sandviken till São Paolo med 12 miljoner invånare 1978.

Efter tre år reste Lena som då var 16 år, men självständig och ansvarstagande, ensam hem för att börja Adolf Fredriks musikgymnasium. Först bodde hon hos släktingar i Sollentuna, men flyttade snart in i egen lägenhet. Återvändandet var en chock; i Brasilien hade familjen haft hemhjälp och en helt annan livsstil.
– Jag fick lära mig att laga mat, tvätta och städa på egen hand.

Åren på Adolf Fredrik var stimulerande. Hon medverkade i orkestern Blåsmasters och började sjunga, blev uttagen till Operans lilla scen Rotundan, och medverkade i Sven-Erik Bäcks uppsättning Tranfjädrarna med ”riktiga” operasångare. Lena funderade mycket på om hon skulle satsa på musiken eller ej.
– Det fanns en risk att jag skulle kunna ta död på glädjen om musiken blev till jobb. Jag visste att man måste vara enastående bra för att lyckas. Så bra var jag inte, säger hon sakligt.

Efter gymnasiet bodde hon i Kanada dit familjen flyttat, för att umgås och ta igen förlorad tid. Där jobbade hon i ett projekt med undervisning i franska och engelska för arbetslösa kanadensare i Montreal. 1985 kom hon till Uppsala för att läsa till civilekonom.
– Uppsala blev min hembygd så fort jag landat här.
Redan under studierna fick hon in en fot på SEB, och fortsatte sedan där. Hon jobbade alltmer med affärsutveckling och slutade som produktansvarig för Bank på Telefon.
– Mobiltelefonerna kom runt 1997, sedan exploderade marknaden. Ännu lite senare sprack it-bubblan och jag blev arbetslös, sammanfattar hon.

Parallellt med jobbsök läste hon internationell marknadsföring och försäljning, och arbetade sedan som marknadskoordinator på Din Guldsmed och Trion Tensid i Uppsala. Därefter blev det sex år på Informa i Stockholm, som projektledare för event inom finansiell sektor. Nuvarande jobbet på Bonnier Business Media, som eventprojektledare inom Pensioner & Förmåner och Fond & Bank, headhuntades hon till för ett år sedan.
– Just nu handlar det mycket om att hitta digitala lösningar, när det tryckta minskar. Ju mer digitaliseringen ökar, ju större bli behovet av att träffa människor IRL, säger hon med eftertryck.

Själv har Lena två viktiga, egna nätverk: innebandygänget BK Missarna, som spelat tillsammans sedan 2000, samt kören vokalensemblen Uppslaget, där hon sjungit sedan 1999.
– Kören känns som en familj, och det var också där jag träffade min man Gunnar. 12 maj har vi varit gifta i tre år. Och tjejerna i BK Missarna är underbara damer! Vi har härliga stunder i bastun tillsammans, och nu har vi nyligen fått en fast träningstid på Svettis, säger Lena, som gärna kopplar av med löprundor. Hon lyssnar aldrig på musik under tiden utan föredrar att ta in sina egna tankar.
– Naturen är min grej, säger Lena innan hon och maken återgår till festförberedelserna: färdigställande av sånghäften och bordsplaceringar står näst på tur.
– Och så ska vi inte glömma att kolla upp hur många vaser vi har, säjer hon lika mycket till sig själv som till maken.