Att stiga in i Ingar Ribbe Bruces vardagsrum är som att överraskande få en värmande kram. Här finns allmogekänsla, med vackra broderier och mönster, spännande vävar och textilier, allt i bjärt kontrast till det rådande sterila och svartvita heminredningsidealet.
Ingar Ribbe Bruce är född och uppvuxen alldeles intill Kalmar slott. Huset hon bodde i som barn var byggt på delar av den gamla stadsmuren, berättar hon medan vi slår oss ner för en pratstund. Hennes intresse för handarbete/slöjd började tidigt; hon var sex år när hennes mamma lärde henne sy skånsk hålsöm.
– Far var sträng men rättvis, och han tyckte att det var viktigt att jag och mina två systrar utbildade oss till ”riktiga yrken”.
En framtid inom det textila, som till exempel konsthantverkare, var uteslutet.
– Det fanns inte i sinnevärlden. Det kunde man ju inte leva på. Så efter studentexamen vid Kalmar läroverk stod tre alternativ till mitt förfogande: läkare, lärare eller tandläkare, säger Ingar Ribbe Bruce, som än i dag förtrytsamt berättar om hur hennes studierådgivare på läroverket tyckte att hon siktade för högt och föreslog att hon i stället skulle gifta sig med en läkare.
Ingar Ribbe Bruce kom in på läkarlinjen i Göteborg 1961. På den tiden satsade få kvinnliga läkare på kirurgi. Många medicine studerande tänkte sig nog i första hand psykiatri.
– Jag minns än i dag att jag sa att jag ville bli gynekolog eftersom jag inte vågade säga att jag ville bli kirurg.
Men Ingar Ribbe Bruce tog ändå vägen till kirurgin genom att börja som kirurgassistent hos en gymnasiekamrats pappa vid Kalmar lasarett. Hon tog sin läkarexamen 1975, och hade sedan olika vikariat och underläkartjänster i bland annat Mölndal. Så fick hennes make Åke Bruce tjänst på Livsmedelsverket.
– Jag flyttade med, men sa: ”Jag åker inte dit utan att ha något att göra”.
Eftersom hon ”kammat in ett litet plus i insänd meritförteckning” beträffande de operationsdiagnoser hon klarade fick hon vikariat vid Akademiskas kirurgklinik. Ingar Ribbe Bruce berättar förtjust om det välkomnande brevet från klinikchefen, där tillropet ”Bäste Broder” bytts ut mot ”Dyra syster”.
– Det tyckte jag var riktigt snyggt!
Sedan fick hon överläkartjänsten vid Samariterhemmets sjukhus, och har arbetat som kirurg fram till 2010. Hur många operationer hon gjort under åren har hon inte en aning om, men måttar ungerfär en aln i luften som motsvarar antalet pärmar med operationsberättelser hon lämnat efter sig under senare år.
Ingar Ribbe Bruces stora passion slöjd ligger rent semantiskt nära hennes yrke: ordet kirurgi betyder just handarbete.
– Det har varit väldigt stimulerande att ha en hobby som kompensation och avlastning för ett krävande yrke. Jag tycker om att träffa människor i ”civila” sammanhang, och pratar hellre textil än operationer.
Hon tycker om vävstolens möjligheter och väver gärna nya varianter och utmaningar vad gäller mönster och bindningar. I huset finns tre vävstolar med pågående arbeten, men vid ett tillfälle hade hon alla sju i gång.
– Och jag gillar knyppling. Det största jag gjort var en luftballong med 70 par knyppelpinnar!
Men Ingar Ribbe Bruce uppskattar också träslöjd, och har tillverkat många svepaskar och svarvade ägg.
– Jag fascineras av variationerna i träslagen vad gäller färg, form, ådring, doft och hårdhet på samma sätt som jag fascineras av trådarna i en väv, säger hon och beskriver sedan lustfyllt hur det går till att spinna med silke..
– Råsilke är fascinerande, Det är mycket svårare att spinna för fibrerna är så långa.
Ingar Ribbe Bruce har målat akvarell i många år och med en väninna gjort resor i Asien med inriktning på textil, konst och konsthantverk. Hon har under åren deltagit i flera utställningar av akvareller och textila bildvävnader, bland annat inom UAS Konstförening, hos Firma Bayer i Stockholm, Danmarks hembygdsförening och i samband med Läkarsällskapets riksstämmor i Stockholm och Göteborg.