Konstnär orädd för utmaningar

Långt nedanför det gamla kaptensbostället löper Jumkilsåns meanderslingor medan boskapen betar uppe på kullarna. Här har Kerstin Landström tillbringar alla somrar sedan 1963.
- Det var ett uppvaknande nu när jag blivit äldre att inse hur vacker och unik den här trakten är. Sådana här krokiga åar lär bara finnas på ett par ställen i hela Europa, säger Kerstin Landström, och det låter som om hon tycker att husets ökade taxering på grund av sjönära läge kan vara värt det.

Kaptensbostället från 1850 var sommarbostad åt hennes föräldrar, som började hyra 1963 och senare köpte huset. I dag är det Kerstin Landström och hennes syster Lena som äger det.
- Under senare år har jag fått upp ögonen för mitt barndomsparadis. Det var riktiga Bullerbysomrar, med många barn i granngårdarna, höhässjning, sol och bad i Jumkilsån. Under min barndom fanns inga fästingar och inga mygg heller. Inte förrän i somras kom de för första gången.

I Jumkilsån lärde hon sig simma.
- Varje sommar byggde pappa en liten brygga åt oss barn borta vid asparna. Bryggorna försvann regelbundet med vårfloden, så det blev en ny varje år.
Så fort sommarlovet hade börjat lämnade familjen Uppsala och åkte ut på landet. Man återvände inte förrän dagen innan skolstarten.

Som barn ville Kerstin Landström bli bonde eller möjligen distriktsveterinär.
- Jag ville jobba med djur, helst kor.
Hon höll på mycket med idrott, framför allt fotboll och basket, spelade center i Börje SK och basket för UBBK.
Grannen hade mjölkkor, och Kerstin Landström fick ta hand om kalvar och höns. När hon blivit lite äldre fick hon lära sig mjölka och köra traktor.
- Jag känner verkligen att jag kommer från landet, säger Kerstin Landström, vars förflutna återspeglas i hennes val av mönster till sina textiltrycken: grisar, kor och höns och andra bondgårdens djur.

Annars är hennes textiltrycksverksamhet inte så intensiv just nu. Hon ritar mer mönster än ägnar sig åt hantverk, är mer av formgivare än textiltryckare.
- Min stora produktion just nu är ullplädar och tuftade mattor. Jag lägger ut mycket av produktionen.
Men Kerstin Landströms riktigt stora grej sedan fyra, fem år är yrkesmässiga inredningsuppdrag.
- Inredningsjobben är fantastiskt roliga, och det har bara blivit fler och fler. Folk har helt enkelt inte tid att inreda sina hem.

Det började med en kompis, sen en kompis granne, och sedan dess har det bara fortsatt.
- Jag har inte behövt annonsera, det har spritt sig ändå, säger Kerstin Landström.
Hon har inte enbart gjort jobb åt privatpersoner utan även åt Uppsala universitet och åt Hemslöjden. Många gånger får hon helt fria händer. Hon gör allt, även det praktiska, målar och syr textilier.

Under de senaste två åren har hon med varsam hand renoverat kaptensboställets kök, hall och några av rummen.
Tillsammans med fotografen Lasse Modin har Kerstin Landström givit ut tre böcker: Uppländsk form, som handlar om konsthantverkare och formgivare, en bok om Carl von Linné och nu senast i år en bok i samband med 500-årsminnet av kyrkmålaren Albertus Pictors död.
- Jag formger böckerna, ett jobb jag tidigare inte haft en tanke på. Men det är jätteroligt och stimulerande, säger Kerstin Landström som också gjort andra, oväntade saker.

Hon var med och byggde vikingagården i Upplands Väsby, för att få en chans att arbeta med forntida konsthantverksteknik, och hon har varit med och lagt halmtak i omgångar, både på Kvekgården och i Härkeberga.

25-årsjubilerande konsthantverkskollektivet Vicke Vire i Örsundsbro, som hon var med och drog i gång, firar jubileum lagom till Mickelsmäss. Det ligger henne varmt om hjärtat.
- Det är en otroligt fin affär, och det känns mycket viktigt att den inte försvinner, säger Kerstin Landström.

Konstnär orädd för utmaningar

Kerstin Landström har varit textilkonstnär länge. Hennes tuftade mattor och ullplädar är kända. Men numera ägnar hon sig även åt att hjälpa folk att inreda hemma, något hon själv tycker är jätteroligt. Nu fyller hon 50 år.