– Allhelgonhelgen är en möjlighet att stanna upp, en helg då vi får minnas de människor som inte längre finns hos oss. Även om det kan vara en sorglig stund påminns vi också om att vara tacksamma för dem som fortfarande är med oss, som stöttar oss och hjälper oss komma vidare.
Vi träffar Anders Jarl en vacker oktobermorgon ett par dagar innan allhelgonahelgen. För två månader sedan blev han församlingsföreståndare i Österledskyrkan som liksom andra kyrkor i landet snart firar allhelgonahelgen.
Anders Jarl bodde de första tre åren i Södertälje innan familjen flyttade till Växjö. Föräldrarna har båda rötter i Alliansmissionen.
– Men i Växjö fanns ingen Alliansförsamling, så deras nya församling blev Missionskyrkan.
Hans morfar var pastor i Alliansmissionen, och han ler varmt när han berättar om sina minnen av morfar, som tog honom med på gudstjänster och på hembesök till ”di gamle” i församlingen.
– Han föll alltid på knä vid sin säng när han skulle läsa aftonbön. Eftersom jag var nyfiken redan då frågade jag mormor varför han gjorde så. Hon förklarade att ”så gör morfar när han ber sin aftonbön. Det är för att han ska koncentrera sig bättre”.
Morfadern fick aldrig uppleva att dottersonen följde i hans fotspår. Men Anders Jarl gläds över att han i alla fall visste att hans dotterson börjat läsa teologi.
En annan förebild var hans morbror, Jan-Olof Johansson, i dag biskop i Växjö stift.
– Han var uppvuxen inom Alliansmissionen, men fann sedan sin plats i Svenska kyrkan. Det är inte så känt, men hälften av alla teologistudenter vid Teologiska högskolan i Bromma, där han gick pastorsutbildningen, läste faktiskt för att bli präster i Svenska kyrkan.
Att han själv skulle bli pastor var inte självklart. Under barndomen och som ung var han engagerad i scoutrörelsen, och det föll sig naturligt att han utbildade sig till fritidsledare vid Lidingö folkhögskola.
– Där träffade jag min blivande hustru Anna-Lena som gick diakonutbildningen. Vi gifte oss 2000.
Första tjänsten var ett föräldravikariat som fritidsledare i Immanuelskyrkan i Stockholm.
– Det var en stor församling med många anställda, och en spännande erfarenhet.
Makarna ville båda ha församlingstjänst – hon som diakon, han som fritidsledare – men helst inte i samma församling. Det löste sig genom att han fick tjänst i Lerum utanför Göteborg och hon blev diakon i Kungälv. De bodde i Göteborgstrakten i sju år. De sista tre åren läste han på distans på halvtid vid Teologiska högskolan i Bromma, dåvarande Missionskyrkans pastorsutbildning.
– Men sedan var det stopp. Det gick inte att läsa fler poäng än 60 på distans.
Vid det här laget hade han bestämt sig för att bli pastor och ville läsa vidare vid Teologiska högskolan. Frågan var om de skulle bosätta sig i Stockholm - där han själv bott tidigare – eller Uppsala? Hustruns Harborötter avgjorde, och de flyttade till Uppsala 2004.
Två år senare var han färdig pastor och skulle söka sin första tjänst.
– Mitt önskemål var att bli församlingsföreståndare. Jag ville jobba med helheten, ha ett övergripande ansvar, säger Anders Jarl som fick sina önskemål uppfyllda. År 2006 fick han tjänst i Gredelbykyrkan i Knivsta. Där arbetade han i sju år innan han till mångas sorg lämnade tjänsten för sin nuvarande i Uppsala. Hans församling är dubbelt så stor som den i Knivsta, och han berättar entusiastiskt om verksamheten som bland annat innefattar ett fritids och en musikskola med 100 barn.
– Vi har också inlett ett ekumeniskt samarbete, Fornby Vision, tillsammans med Gamla Uppsala församling för att nå de många barnfamiljer som ska bo där i framtiden. Jag tycker det är viktigt att inte sitta och vänta på att folk ska komma till kyrkan utan ta egna initiativ för att skapa kontakter och möten. Bland det bästa i jobbet är att träffa människor i alla åldrar, med olika erfarenheter och bakgrunder. Att lyssna på andra människor är roligt och spännande, säger Anders Jarl innan han återgår till förberedelserna inför allhelgonahelgen. I Österledskyrkan blir det samling på lördag och söndag.
– Det är ju något så unikt som två söndagar efter varandra: alla helgons dag och alla själars dag. På alla helgons dag blir det önskekonsert i kyrkan och på söndagen, alla själars dag tänder vi ljus för de döda och håller Tomasmässa, en enklare mässa med sång, stillhet och eftertanke i centrum.