Monica Östmans utsikt från sjätte våningen i huset på Islandsgatan är storslagen, och med sin bakgrund i Uppsalapolitiken är hon delaktig i den vy som breder ut sig framför oss: Uppsalabuss kontor med Resecentrum i bakgrunden, och det nya Båghuset vid stationsområdet som hon också varit med och beslutat om.
Hon är uppvuxen i ett småbruk i Tensta, med tio hektar åker och tio hektar skog, kor, grisar och höns.
– Jag fick hjälpa till mycket eftersom jag var äldst. Jag passade småsyskon och hjälpte till på gården. När det var skördetid ”krakade” vi säd, satte upp sädeskärvar på störar. Farmor var född 1890 och hade en massa äldre ord för olika göromål.
Hon började i Tensta byskola, då den äldsta i bruk varande byskolan i Sverige, och fortsatte sedan i Vattholma skola. Monica Östman var tidigt intresserad av blommor, och hennes pappa skaffade därför en flora i färg till henne.
– I hela mitt liv har jag varit fascinerad av allt som växer.
Som den första generationen fick hon inte välja mellan folkskola och grundskola, så det blev Vaksalaskolan i sjuan och åttan, och sedan nian i då nybyggda Gränbyskolan. Det var hennes mamma som var mest angelägen om att hon skulle skaffa sig utbildning.
– Men ingen av oss visste vad jag skulle utbilda mig till. Vi stannade till slut för tekniskt gymnasium, för att det innebar både en utbildning och ett yrke.
Vare sig hennes mamma eller hon själv hade en tanke på att det – i alla fall dåförtiden – var en utbildning som dominerades av killar.
– Det var helt enkelt ett rationellt val, säger Monica Östman som gick kemisk-teknisk linje på Fyrisskolan.
– Jag gillade särskilt kemi. Kemi är så kul, säger hon med sådant eftertryck att man är böjd att hålla med henne. Faktum är att hon tycker kemi är så roligt att hon många år senare skrev en avhandling i änet.
Efter examen från Fyrisskolan fick hon jobb på Statens lantbrukskemiska laboratorium (vars verksamhet fördes över till SLU 1991) där hon jobbade i fyra år. Under många år läste hon in en grundexamen i kemi och markvetenskap på distans.
– Jag har alltid tyckt om att lära mig nya saker. Fast det var lite snärjigt en tid. Bortsett från att jag pluggade och jobbade heltid som forskningsingenjör hade jag ett tungt uppdrag som fritidspolitiker.
Hon erbjöds en doktorandtjänst vid SLU och disputerade 2008 på en avhandling i markvetenskap om åldringsprocessen i avfallsdeponi. Sedan erbjöds hon tjänsten som arbetsmiljösamordnare vid Sveriges Lantbruksuniversitet. Där är hon även jämställdhetshandläggare och sekreterare i skyddskommittén.
Sitt politiska engagemang har hon med sig hemifrån; ovanligt nog var hennes föräldrar rödare än hon själv, ”politiskt intresserade men inte aktiva”. Frågan om varför hon själv blev socialdemokrat besvarar hon med:
– Socialdemokrat är något man är!
Hon inledde sin politiska bana genom engagemang i Lötens S-förening.
– Sedan rullade det på. Man får politiska uppdrag om man är nyfiken, säger Monica Östman som sedan fortsatte en kort period i Luthagens kommundelsnämnd och i gatunämnden.
1996 blev hon byggnadsnämndens ordförande och satt sedan på den stolen i elva år, fram till maktskiftet. Flera saker gläds hon i dag åt, som Stadsmiljöpriset för ett nybyggt hus på Kyrkogårdsgatan, planeringsarbetet för bostäder och Industristaden som var den första detaljplanen i Kungsängen.
– Och påklädandet av parkeringshuset Grimhild är jag stolt över, även om ju i och för sig varje förändring var till det bättre där.
I dag är hon vice ordförande i plan- och byggnadsnämnden – och i opposition.
– Nu är politiken inte alls på samma sätt. Det är lugnare och tråkigare. Jag ägnar kanske 20 procent av min tid åt politik. Frågor jag funderar över nu är bostäder, miljöfrågor och hur kollektivtrafiken ska funka så att folk väljer den. Jag tycker fortfarande att politik är roligt!
I nästan hela sitt liv har hon varit en hängiven stickerska. I skolan vann hon en sticktävling där det gällde att sticka de vackraste dockkläderna, och sedan dess har en mängd tröjor lämnat hennes stickor.
– Jag gillar att sticka för att det är så avkopplande. Jag har alltid en stickning på gång, säger hon och visar sitt senaste alster, en lila tröja i flätstickning som ska monteras på tvären, och därefter en vacker vikingainspirerad tröja i vitt ullgarn med kilar.
– Fast jag blir galen när det är fel i stickbeskrivningar. Sådant händer faktiskt.