Kopplar av med lindy hop-dans

Johanna Palmstierna har sjungit så länge hon kan minnas, först i familjen och sedan med olika körer. I dag sjunger hon helst för lilla dottern Klara.
Johanna Palmstierna växte upp i Sturefors utanför Linköping. Hennes barndom präglades av djur och natur. Hon tyckte om att vara i skogen och att pyssla med familjens djur.
- Vi hade en stor trädgård med får, getter, kaniner och höns. Garaget var ombyggt till stall för djuren.

Intresset för sång kom tidigt, och var nästan oundvikligt; båda föräldrarna sjöng mycket, liksom hennes fyra äldre bröder. Redan innan hon börjat första klass sjöng hon i kyrkokören i Vist kyrka. Genom kommunala musikskolan lärde hon sig att spela blockflöjt, piano och gitarr.
Johanna Palmstierna beskriver sig som en person som är full av empati, i alla lägen.
- På högstadiet var det till och med så att jag grät om någon annan gjordet. Jag har fortfarande lätt för att gå in i andra människors känslor. Det gäller även filmer och böcker.

En händelse under tonåren kom att prägla hennes liv. Det var när biblioteket i Linköping, där hon gjort sin prao, brann ner. Spekulationer om att branden var anlagd kom i gång, för i samma hus låg stans invandrarbyrå.
- Jag var extremt upprörd, driven av min rädda världen-mentalitet. För mig spelar människors ursprung ingen roll - vi människor är mer lika än olika. Dessutom har jag alltid känt att jag vill hjälpa andra människor.

Efter gymnasiet reste hon till Frankrike ett år som au pair. Hon pluggade samtidigt franska, men framförallt träffade hon massor av människor, många från de forna franska kolonierna i Nordafrika.
- Det blev många intressanta diskussioner, och jag lärde mig mycket om andra kulturer.
År 2000 flyttade Johanna Palmstierna till Uppsala för att plugga.
- Både mina föräldrar och mina bröder hade pluggat här, så det kändes som ett självklart val.

Hennes uppsatser i ämnet statskunskap handlade ofta om integration och jämförande politik.
- Jag känner än i dag att de båda benen var bra att sammanfoga. Jobbar man med integration är det viktigt att ha kunskaper om vad för slags kultur eller samhällsskick det handlar om, och att veta hur människorna ser på till exempel religion och samhälle.
Efter sin examen flyttade hon till Norrköping för att praktisera, dels på länsstyrelsen i Östergötland, dels vid Integrationsverket.
- Jag trivdes bra och ville gärna jobba vidare. Jag var mer eller mindre inställd på det.

Därför blev jag både överraskad och chockad när praktiken var slut och jag plötsligt insåg att jag var arbetslös.
Hon skrev runt till några av landets länsstyrelser för att höra sig för om möjligheten till traineejobb. Uppsala nappade, och där började hon en traineetjänst år 2006, som integrations- och folkhälsohandläggare. Hon arbetade även med kvinnofridsfrågor, antidiskriminering och mänskliga rättigheter. Så småningom fick hon fast tjänst.
- I dag jobbar jag med flyktingmottagande. De flesta som kommer nu har rötter i Afghanistan, Irak eller Somalia. Mitt arbete känns viktigt och meningsfullt.

Med ett barn på 16 månader blir fritiden knapp. Just nu håller hon och hennes man på att skola in dottern på dagis, och det tar mycket tid och kraft.
- Rent generellt har jag lite svårt att koppla av. Men ett bra sätt är att spela och sjunga och dansa tillsammans med Klara.
Ett stort intresse som hon delar med maken Peder är dans, speciellt lindyhop (dansen har fått sitt namn efter Charles Lindberghs legendariska flygtur år 1929).
- Lindyhop är den dans som jag blir allra gladast av, även om jag och min man kanske inte behärskar den enligt konstens alla regler, säger Johanna Palmstierna och berättar sedan om sina intryck av det internationella danslägret i Herräng.

- Helt fantastisk stämning, med folk från hela världen. Tänk dig att amerikaner som bara har två veckors semester väljer att förlägga den ena till Herräng. Jag tror att Herräng skulle vara det perfekta stället att skapa världsfred, och längtar alltid tillbaka dit.

Kopplar av med lindy hop-dans

Johanna Palmstierna har alltid mycket omkring sig. Full fart framåt är det som gäller. När hon kopplar av så är det med dans, gärna lindyhop. Nu fyller hon 30 år.